Norgeresan - bilder finns på Henkemans facebook

Dag 1.
Klockan 04.15 ringer klockan. Sömnig men förväntansfull börjar min och Henkes dag idag. Vi ska, tillsammans med kära faster och farbror, åka på Norgetur. Efter frukosten tar vi vårt ton med packning och vandrar ut på parkeringen. När kära faster och farbror dyker upp blir det att leka tetris med all packning. Allt får inte plats i kofferten utan jag och Henke får dela baksätet med lite av våra pryttlar. Trångt, varmt men mysigt i alla fall. Nu bär det av!

Resan går bra. Käre farbror oroar sig lite över älgar på vägen, men vi klarar oss utan att få skogens konung på ofrivilligt besök. Vi åker vägen över Vansbro och Mora och man kan lätt säga att vi, nu mer, vet det mesta om hur träd ser ut i skogformation. Mil efter mil passerar vi utan att se annat än myrar och tät tallskog. Lätt deprimerande, om man säger så. Det blev ganska mycket halvslummer och lite allmänt prat om ingenting för att tiden ska gå.

Henkeman har aldrig varit i Norge, så efter ett sista stopp i Funäsdalen där vi gick en tur i ett gammalt cirkustält fyllt av kläder, påfyllnad av telefonkort och bensin bär det av mot Norska gränsen. Käre farbror stannar precis vi gränsen och visar hur det ser ut och sen får Henkeman stifta bekantskap med sin första ferist. Det är en små järnrör som är ingjutna i vägen för att inte fåren ska gå utanför sina hagar. Detta är naturligt i Norge eftersom boskapen får vandra omkring nästan som dom vill. Att stanna för fårskockar eller en rejäl ko- eller renflock är vardagsmat här uppe. Under resan mot slutmålet får Henke en kort expresslektion i norska språket.

Vi åker igenom Röros snabbt (eftersom vi ska se mer av stan under veckan) och åker till Glåmos – slutsationen på resan. Vädret kunde vara bättre. Det regnar och blåser och är, vad jag kallar, ett rejält norgeväder. Vi hämtar vår stugnyckel och krånglar oss upp till vår hytte. Det är jättesmal väg upp, med snäva krökar och rullgrus. Men upp kommer vi. Det är jättekallt när vi kommer in till stugan så det är tur att det finns både element, värmefläkt och en rejäl kamin som värmer upp vårt tillfälliga hem. Det blåser rejält och regnet slår mot rutorna, men vi har det trevligt och varmt. Efter mat, kortspel och en sängfösare går vi och lägger oss. Imorgon väntar Trondheim på oss.

Dag 2.
Tidig morgon idag med. Kvart över sex ringer min klocka och sen är det full fart. Efter morgonbestyr fixade kära faster fram en mysig frukost samtidigt som det låg på vår lott att ordna med matsäcken inför dagens äventyr. Nu väntar Selbu, kalfjäll och Nidarosdomen.
Det är så mycket vackrare resväg idag. Hösten har kommit hit till Norge (jag jublar inte över detta) och det blir faktiskt ganska fint. Träden, fjällen och vattnet blir liksom varmare i sin framtoning och gräset är nästan självlysande smaragdgrönt. Vi åker längst med Glomma, som är Norges längsta älv. Älven börjar sin långa bana ner mot Oslo och havet från sjön Ausunden som ligger mitt i Glåmos. Här uppe är vattnet jätteklart och rent, men man behöver inte åka många mil förrän vattnet är allt annat än badvändligt. Ganska hemskt att människan vill förstöra sin omvärld sådär. Men, men…

Nu börjar vår väg uppåt. Fjällbjörkarna blir glesare och glesare och snart befinner vi oss högst upp på ett av kalfjällen. Det blåser massor, men det är något vackert med kargheten. Henkeman hittar fina svampar och färggranna blad som han förevigar. Eftersom det är hans första resa hit och hans kamera är hans bästa vän blir det massor med bilder som ska sparas. Men det är trevligt, synd bara att han får med mig på en hel massa av hans bilder. Bättre att fotografera storslagen natur än en kameraskygg mig. Men jag antar att jag får finna mig i situationen.

Nu ska vi ut mot kusten och Trondheim. Men först gör Kära faster och farbror en avstickare till några av alla deras bekanta som bor utanför storstan. Kära faster och farbror har varit i Norge på semester i över 40 år vid det här laget, men aldrig under hösten. Nu tycker dom att det skulle vara trevligt att komma oanmälda och överraska två vänner, som sagt. Vi krånglar oss, med gps:ens hjälp, upp på slingriga vägar upp till ett vitt hus med utsikt mot havet och möts av två, minst sagt, förvånade människor.

Det blev trevligt värre med fika. På Norskt vis med både vetebröd och något extragott – i det här fallet vetebullar med russin serverade med körsbärssylt och römme, som är norskarnas version av cremé fraische ungefär. Det enda som inte var lika exalterande var kaffet. Med mina svenska smaklökar är kaffet rätt blaskigt och många norrmän tycker det är okej att se botten på koppen när kaffet är i koppen. Henkeman fick sig en rejäl omgång i förståelsen av Norska språket och klarade sig riktigt bra. Det enda han hade svårt att förstå var vad dom menade när dom pratade om fjösa (en ladugård) men det är förståligt.

Regnet kom i kapp oss och på vägen mot Trondheim regnar det samtidigt som solen skiner. Henkeman gläds över detta eftersom han får med regnbågen på bild. Tack vare en vis vägbeskrivning slipper vi betala 30 norska kronor i vägtull för att få åka på motorvägen och det är ju aldrig fel. Trondheim är mycket mindre än vad jag trodde. Med 200.000 invånare förväntade jag mig mer. Men det är väldigt mysigt. Nidarosdomen var en upplevelse. Grå, gotisk och med roliga små figurer och helgon på utsidan. Ganska mörk, gigantisk och med vackra färgade fönster på insidan. Guiden berättade för oss att det fanns ett litet sidokapell som var ämnat åt alla de människor som dog under andra världskriget och att det fanns en bok med 11.000 namn på alla de som drabbades av krigets ondska och som inte överlevde.

Jag undrade över varför det fanns en engelsk flagga inne i kyrkorummet och då berättade den tjänstvilliga guiden även detta. Tydligen hade det norska kungahuset och biskopen flytt till Storbritannien när andra världskriget var som värst och när dom kom tillbaks igen hade biskopen blivit god vän med den engelske kaptenen på fartyget så nu hänger både den röda fanan, som jag antar är, norska kungahusets fana jämsides med den brittiska fanan för att påminna om hur bra kompisar Storbritannien är med Norge.

På väg ut i regnet stannade vi till en liten stund och beskådade den staty som rests till minne av motsåndsrörelsen och alla de som dog under kriget. Det visar en mor med ett barn och är omgiven av vackra blommor. Sen styrde vi kosan hemåt igen.

Vägen hem var minst lika vacker som ditresan. Det var massor med vackra bergssluttningar och porlande forsar. Det känns lite som man åker i ett vykort, ungefär. Det finns alltid någonting fint att titta på, om man säger så. Enda nackdelen, som jag ser det, är att många av husen är ganska skabbiga. I Norge brukar man inte riva det gamla huset när man bygger ett nytt. Så det står ofta ett skabbhus bredvid ett, lite mindre, skabbigt hus. Det är ofta som det behövs lite målarfärg…

Sen vankades köttbullar när vi kom hem och efter det en promenad i Glåmos. Vi gick en långpromenad och Henkeman fotograferade både det ena som det tredje. Kul att se Glåmos igen efter elva års frånvaro. Imorgon ska vi åka in till Röros och titta på världsarvet och inspelningsplatsen för Pippi Långstrump.

Dag 3.
Jag, Henkeman och kära faster hade verkligen planerat inför idag. Vi Hade tisslat, tasslat och smusslat undan paket. Vi skulle överraska med skönsång vid sängen. Men käre farbror, som annars brukar vara lite av en sjusovare, var vaken innan tuppen och före oss. Så vi fick tänka om snabbt, omgruppera oss och sjunga i alla fall. Överraskad blev han visst ändå. Så efter en godispåse och en trisslott var det dags för frukost.

Glåmos visar sig från sin vackra, men kalla sida, idag. Det är strålande solsken men bara två grader varmt utanför hyttan. Nu sitter jag och skriver med en sprakande brasa strax bredvid mig. Värmen som sprider sig är nästan sövande. Själva kaminen är faktiskt ganska vacker. Det finns en liten text ingraverad: ”Eg grev ned min eld sent om kveld. Naar dagen er slut Gud gje min eld alder slokna ut.” En ungefärlig översättning: Jag gräver ner min eld om kvällen och kan vara försäkrad över att Gud aldrig låter den slockna under natten. Känns onekligen rätt betryggande.

Nu är det dags att göra sig klar inför Röros. Känns inte som svintohår och urtvättade gympabrallor är att föredra när vi ska på stadstur. Ikväll finns det vaga planer på en fisketur med friluftsliv och korvgrillning över öppen brasa. Det är en upplevelse över det vanliga och ofta som en lisa för själen.

Röros var lika vackert som jag kom ihåg det. Mycket mindre turister men de vackra husen kom mer till sin rätt utan alla marknadsstånd och turistfällor som det brukade vara. Vi träffade även en kär bekant till oss, damen som kära faster och farbror hyr sin campingplats från. Ni vet, det där stället som dom tillbringat sina somrar i över 40 år…

Efter mycket fina bilder förevigade kom vi till bilen med norsk choklad, hytte-te och ägglikörpraliner. Tyvärr med bra mycket mindre pengar. Allt är svindyrt här. Men det är ingen nyhet. Turist-Jenny var tvungen att få lite plats på den annars så naturspäckade och kulturella resan.

När vi kom hem till hyttan igen hade jag tröttnat på att se ut som om jag hade ett paket smör i håret så jag använde mig av en kanna med tillhörande balja, gick ut med handduk och schampoflaskan i högsta hugg och tvättade håret under en av alla fina fjällbjörkarna som växer strax inpå husknuten. Henkeman var väldigt snäll och hjälpte till och fixade lite bilder på mig. För min egen del hade det inte känts som jag var i Glåmos utan att ha varit lite primitiv. Här ska det inte finnas några bekvämligheter. Sen är det ett plus att vattnet är mjukt, så mitt annars för tjocka hår blir som silke efter tvagningen.

Under tiden fixade kära faster till en jättegod middag med kotletter, kokt potatis, gräddsås och surkål. Käre farbror fixade och donade med hans stora intresse, flugfiske. Det är mycket att förbereda, men det kommer bli mysigt nu när vi ska ut ikväll och se på när han fiskar, ha en öppen eld och grilla korv. Solen skiner och all eventuell stress försvinner.

Inför grillkvällen paltade vi på oss ordentligt med kläder eftersom det brukar bli ordentligt kallt framåt kvällen. Entusiastisk som jag var fick jag på mig tre par strumpor, två par byxor, en t-skirt och två tröjor, stövlar och vindtät jacka med tillhörande byxor. Sen var det dags för den uppstoppade korven att gå ut genom dörren och ut till den väntande naturen. Jag trodde visst lite fel om kylan, men det är alltid bättre att kunna ta av sig om man är varm än att frysa och inte kunna ta på sig värmande kläder.

Vi åkte en liten bit med bilen och sen fick vi gå över en liten myr där det fanns plankor utlagda för att slutligen hamna bredvid Glomma igen till ett ställe där det visst skulle vara fina fiskevatten. Skogen var full av både lingon, blåbär och kråkbär så jag tog tillfället i akt att ta för mig. Henkeman fick jättefina bilder och den grillade korven smakade jättebra. Käre farbror var omåttligt stolt över att ha fångat en gigantisk fisk på ett hekto. Speciellt eftersom hans största fångst vägde 3,7 kilo. Men det blev en söt bild i alla fall.

Under alla år han vart här har han fått ungefär 70 fiskar som vägt över kilot.
Totalt har han fått ungefär 400 fiskar som snittat ungefär sex hekto. Igår kväll fick han, som sagt, en liten fiskbebis som han släppte tillbaks igen.
Det mörknade rätt fort och när vi gick tillbaka var det rätt svart ute. Perfekt för en kortkväll inne i hyttan med tillhörande glada skratt och trevlig stämning. Det blev en ganska sen kväll och vi somnade alla gott efteråt.

Dag 4.
Idag när vi vaknade visade sig Glåmos från en gråare sida än vad vi fått uppleva på några dagar. En sån där riktigt tråkig höstdag när det mesta verkar vara insvept i en grå filt. Idag ska vi hälsa på lite folk på byn som gärna vill bjuda in oss på en kopp kaffe och en pratstund. Det kommer nog bli bra träning för Henkeman när det gäller norska med trönderdialekt. Han har faktiskt lärt sig riktigt bra på bara några dagar.

Vi gick längst järnvägsspåret bort till affären och köpte en flaska Solo, smakar ungefär som Fanta. På väg tillbaka chansade vi på att en av de vi skulle besöka var hemma, men hon var på väg på andra äventyr. Men vi hälsade på henne i alla fall. När vi gick hem igen började det regna. Stora droppar plaskade muntert ner på min vindtäta och regnsäkra jacka. Sen började det sedvanliga norgevädret igen. Ungefär fyra grader varmt, regn och blåst.
Det blev en inneförmiddag i hyttan idag. Vi sysselsatte oss med allt från att packa ihop lite prylar som skulle hem igen till att spela kort alternativt lägga patiens. Sen var det dags för middag. Jättegod köttgryta med ris och ett stort glas Solo. Det kommer bli mumsegott. Efter middagen ska vi hem till ytterligare några kompisar.

Det blev minsann en långpromenad att minnas. Här i Glåmos finns inga raksträckor, utan antingen går det upp eller också ner. Jag och kära faster vandrade ungefär en halvmil i regnet. Men eftersom vi hade fina regnkläder så blev vi inte blöta. När vi var på väg upp över järnvägsspåret fick vi vänta på ett godståg med sexton vagnar. Det kändes som det aldrig skulle ta slut. Väl inne i hyttan igen hade Henkeman varit brandvakt så det var varmt och koseligt i stugan. Käre farbror snusade gott efter sin middagsvila. Han hävdar dock att han vaknade till av att tåget skakade om sängen på honom, men jag undrar jag…

Tiden har gått fort. Imorgon bär det hemåt igen. Känns som vi bara har varit här och vänt. Nu ska vi bara på det omtalade besöket nere hos Dagfinn och Karin-Jenny. Mer kaffe åt Hjobora!

Dag 5.
Idag bär det hemåt igen. Vi städade och fejade redan igår så när det var dags för avfärd behövde vi bra packa ihop sovsäckarna och dra iväg. Det var ett grådassigt Glåmos som sa hejdå till oss. Nu styr vi kosan genom klarälvsdalen via Trysil där vi ska hälsa på en brorson till käre farbror. Brorsonen har tidigare bott i Filipstad men har byggt en egen året-runt hytte i Trysil. Vi har passerat kalfjällen för sista gången och nu är det bara skog, vatten och vackra vyer kvar. Henkeman har tagit jättefina bilder vid Isterforsen. Vädret kunde vara lite bättre, men det är bra väder att åka bil i.

För min egen del känns det gott att komma tillbaks och få lite sommar och gröna löv på träden. Kära faster tycker nog snarare tvärtom. Temat för henne under den här resan har varit hur fint det är med hösten och att hon gärna kommit lite senare ändå för att se de fina naturscenerierna och de vackra färgerna på fjället.

En sak jag tänkt på är att det är ganska folktomt ändå. Visserligen har vi varit i fjällvärlden, men även Trondheim kändes ganska folktomt. Det kan mycket väl vara så att det är jag som är van vid mera folk, men ändå. En annan sak jag lagt märke till är att norrmännen kör som biltjuvar. Det gäller att se upp när man är ute och går. Den norska naturen, där vi varit, är jättefin. Det är storslagna vyer precis överallt och det känns många gånger som man kör i ett vykort. Det finns alltid nån liten fjällbäck som porlar, nån storslagen fors eller något fint bergsmassiv bakom varje krök.

Det har varit en jättefin resa överlag. Både vacker natur, en hel del kultur och trevligt sällskap. Nackdelen med Norge är att allt kostar mängder. Bara drickan vi köpte i går gick på 29 svenska kronor – och det var typ som Fanta. Jag tror att Henkeman har haft det trevligt, han med. Många bilder har det blivit och vi kommer ha lite arbete att gallra upp i hans konstnärskap. Det har varit händelserika dagar, men nu känns det gott att vara hemma igen.