BuzzadorBLOG

31 augusti 2008

Hoppsan. Det här blir mitt 50 inlägg i den här bloggen. Nästan läge för en trumpetfanfar.
*lyssnar, hör ingenting...*

Nåja. :) Önskar att jag hade något riktigt världsomvälvande att skriva om, men så är inte fallet. Vardagen när den är som bäst. Idag får vi besök av Z och J som ska äta lite söndagsmat. Dom blir först, tänkte ha ett bjussa-på-mat race ett tag nu. Nästa fredag tar vi någon ny släkting som får smaka på gastronomi a'la J. ;) Idag serveras potatisgratäng med kassler och efterrätten blir en slät kopp kaffe eller en kopp té om man så vill.

Efter inmundigande av mat är det dags för mig att dra på mig jobbarkläderna och åka och jobba hos min sagofarbror. Imorgon väntar starten på min långa praktikperiod. Då ska jag göra allt, känns det som. Projektrapport ska skrivas, jag ska göra en bra praktik plus att det är uppgifter rörande min praktik som ska knattras ner på papper.
Vem var det som sa att det skulle vara svårt att jobba åtta till fem?
Jag får jobba 7-24, känns det som.
Men snart är åbäket slut.
Då får vi se vad livet erbjuder mig.

Dags att få i sig det sista av mitt halvljumma kaffe nu, snart blir det middag.

29 augusti 2008

Det är sen morgon och solen strålar utanför. Ska se om Henkeman är sugen på att följa med ut och ta en god kopp kaffe på favvoritstället efter frukost. Spelade mysspel igår. Cellshading och massor med tänka och en gullig story med en orädd flygande apa som side kick. Det kommer säkert rädda min höst framöver. :)

Nya vifta-runt-med-handkontroll konsollen är en riktig guldgruva. Förstår inte varför så många förståsigpåare anser att det är en barnkonsoll och inget för vuxna gamers. Isånafall föredrar jag att vara barn. Jag menar, kexlådan är inget för mig. ;)

Och om jag nu fick er förvirrade beror det på att jag inte vill göra reklam för stora, redan allt för marknadsförda monster. De av er som spelar spel vet vad jag snackar om i alla fall...

Ta hand om er och njut av värmen idag. Gör inte som jag och sitt inne och skriv blogginlägg. ;) Men nu är det frukosttime och sen får vi se vart dagen tar vägen med mig.

28 augusti 2008

Tjolahoppsan, så det kan gå. Trodde att jag skulle jobba kväll idag, men så var visst inte fallet. Klockan jättetidigt ringer V och frågar vart jag är någonstans eftersom jag skulle varit på jobbet sisådär för en halvtimme sen. *suck* Jaja, man kan nog inte ligga på topp för jämnan. :p

Jag och A stack iväg till textilaffären här i stan och handlade lite inredning så nu kan jag stoltsera med snygga gardiner och lite mysljus som jag kan liva upp höstmörkret med. För höst blir det, hur lite jag än vill att det ska bli det. Får väl tugga i mig det förbannat sura äpplet och gilla läget.
Även om jag inte vill...

I och med att jag vaknade lite oväntat så fick jag inte tillräckligt med mat. Så när jag kom hem ifrån textilaffären med en energidryck skvalpandes i magen fick jag en liten sockerkänning. Händerna skakade och jag kände att jag behövde mat. Kunde inte ens fortsätta hacka löken som jag skulle ha i kycklinggrytan som vi sedan smorde kråset med. Henkeman blev lycklig över maten, lille godingen. Och sen fick jag en kram och lite välbehövlig uppmuntran för att jag pyntade så fint i vår yberfina lya.

Nu sitter vi här igen. Treenigheten Henkaman jag och A. Vi är hemma igen. :)

27 augusti 2008

Nu mår jag som en liten prinsessa. Nyduschad, nyfärgad kalufs och kaffet är på G. Snart ska vi iväg till Z och J och socialisera oss. Inte helt fel, det heller. Livet är gott att leva. Jag fick lite Lisa Nilsson att lyssna på under bilfärden och det fick mig att minnas hur mysigt livet kan vara, trots att hösten närmar sig med stora jäkla tremilakliv. :p

Jag och hösten är inte någon bra kombination. Jag gillar inte regn och rusk, uppskattar definitivt inte blåst och är dessutom mörkrädd. Men å andra sidan är det trevligt med värmeljus och långa kvällar med valfri dryck... knövligt det där med känslor. :)

Nu ska jag dricka kaffe!
Äntligen hemma igen. Tänk att en enda plats på jorden kan vara där man verkligen känner att man hör hemma. Fast... i mitt fall är kanske mer benämningen hemma en plats där jag får vara med henkeman och med mina små lurviga damer. :) En plats där jag är trygg och känner mig väl till mods. Knepigt egentligen. Att ett enda ord som "Hem" kan väcka så mycket tankar.

Vad betyder hem för dig?

Vi ska snart in till Skövde en vända och lulla runt inne på maxi. Köpa lite pryttlar här, kolla i en affär där... ta en kopp kaffe och snacka lite smörja. :) Bara ta det lugnt och bara vara. Sånt är väl behövligt ibland. Att inte behöva ruta in allting i scheman och tider. Även fast jag har en förkärlek för det många gånger. Kontrollbehov eller struktur, det är den stora frågan. ;) Eller, nej.. jag är nog bara en sån där som försöker få ordning på mitt eget liv och som är rädd att tappa fotfästet...

Nej, nu väntar stora staden på oss. Ha det gott i regnrusket.

26 augusti 2008

Allvarligt. Vad är det med människor och tåg egentligen? Sitter på sista etappen och är på väg i svindlande hastighet hem till kära Hjo igen. Befinner mig i den tysta vagnen, där det just nu är tyst och mitt knattrande på datorn mycket väl kan ses som ett störande element. Om vi bortser från detta lilla faktum.

Låt mig beskriva mina medresenärer. Mitt emot mig har vi en militär med två stjärnor på bröstet. Vid min vänstra sida, på andra sidan gången, har vi två unga kvinnor. Framför dom sitter en man och läser en tidning och långst bort ifrån mig sitter en dam med uppblåsbar nackkudde och bläddrar förstrött i en kupétidning. Så långt är allt bra. Ända tills man lägger till ett störande element iform av en kvinna som svarar i telefonen.
Här är gruppdynamiken spännande.

Min militärkompis gör ingenting, utan tittar mest på klockan och gäspar. Kvinnan som läser kupé säger till med mild stämma att det är en tyst vagn. Tjejen ser ut att förstå och är på väg ut varpå mannen med tidningen blir rabiat. Han fullkomligt bär ut den stackars tjejen och stänger kupédörren efter henne och poängterar sedan, högljutt, att det här är TYSTA VAGNEN!..

Annars är resan lugn och sansad. Kommer hem klockan elva ikväll om det inte blir några förseningar. Ska bli skönt att få sova i min egen säng inatt. :)
En molnigt Sundsvall men en gladlynt Jenny. Två dagar avklarat och jag är fortfarande inte helt förbi av tristess. Idag har vi suttit och diskuterat mest hela dagen med DD4-orna. Alltid roligt med nya vinklar och värderingar. Men tyvärr blir allt intensivt och mastigt och jag känner att jag inte riktigt orkar ta del av allt alla gånger.

Men nu är jag åtminstone på väg hem och det känns skönt. Kul att ha en ny upplevelse av att kunna surfa på tåget. Synd att tågvangen lutar och jag känner ett visst mått av åksjuka - trots ihärdigt tuggande av åksjuketuggummi. Tror att jag håller det här inlägget kort. Vill inte riskera att må allt för illa för det är lång väg hem.

25 augusti 2008

Andra kvällen, imorgon vid den här tiden är jag på väg hem igen. Det ska bli så skönt! Då väntar visserligen trista uppgifter under praktiken, men det blir ändå skönt att få vara där jag vill.

Idag trodde jag på riktigt att jag var på väg att somna av ren tristess på lektionspassen. Det var verkligen ingenting som passade mig eller det jag är intresserad av. Då är det bra att veta att det inte är många timmar kvar innan jag får åka hem igen...

Till helgen väntar Matfestivalen i Skövde. Intresserad av mat som jag är kommer jag ta med mig henkeman på dagen och äta gott. Annars är det bara jobb som gäller. Halv fyra till elva på kvällen från torsdag till söndag. Bra löning i september om inte annat. :)

Nu ska jag försöka kurera min onda arm/axel. Det känns nästan som att något har hamnat i kläm och det är inte direkt en behaglig känsla. Skriver mer imorgon istället.
Eget företag om några år? Skulle inte tro det. :) Måste ända sitta här och lyssna på föreläsning om fördelarna eller tankarna som kan tänkas komma upp för att starta sitt företag. Det känns som att min tid kunde fördelas på ett bättre sätt.

Annars är allt som vanligt i toffelskolan. Alla dricker kaffe och socialiserar sig och alla verkar trivas med sin omgivning. Tillbaka till verkligheten. Återkommer ikväll. :)

24 augusti 2008

Skoldax igen då. Inte för att jag känner mig direkt motiverad, men vad gör man inte för att få ytterligare ett fint papper att sätta in i en pärm? ;) Sitter just nu i mitt vandrarhemsrum med en kass uppkoppling på datorn och en blaskig kycklingsallad som enda sällskap. Många timmars skumpande på tåget blir det. Från Stockholm till Sundsvall hade jag en bordsgranne som, när han trodde att jag inte såg, grundligt utforskade sin vänstra näsborre. Tanken att säga till honom något i stil med att han säkert inte skulle hitta något nytt om han redan letat i en halvtimme slog mig och fick mig att le. Men min goda uppfostran hindrade mig dock från att kläcka ur mig någon dräpande kommentar. :)

Imorgon väntar många långa timmar i ett rum som brukar vara dåligt ventilerat. Den vanliga känslan efter en avklarad skoldag är att hjärnan konverterat till havregrynsgröt och man undrar om man lärt sig någonting överhuvudtaget. Men, oftast till min stora förvåning och glädje brukar det mesta fastnat. :)

Nu tänker jag ta på mig filthatten och dra tag i närmsta förstoringsglas. Dags att lösa mordgåtor i spelet henkeman så snällt installerade på burken. Sen tänker jag sova så att det kan bli morgon så att tiden går fortare här. Längtar faktiskt redan hem till Hjo.

23 augusti 2008

Inatt blev jag väckt av Lisa - som vanligt. För att väcka matte för lite mys har hon utvecklat en metod som går ut på att peta på saker och ting. Krukväxten i fönstret ska helst vackla till så att det låter, likaså lampskärmen och helst ska man häva ner någonting från byrån. Det brukar få matte att vakna. :) Så gjorde hon även inatt och efter att ha gosat lite med mig gick hon och la sig på sin pall som står brevid sängen, det är hennes sovplats.

Det var bara det att inatt fick hon ont, mycket ont. Hon morrade och fräste som en besatt och trillade av pallen och fortsatte morra under sängen samtidigt som hon försökte bli av med sitt onda. Jag hoppade naturligtvis upp ur sängen och ville hjälpa henne och när hon kom krypande emot mig såg jag att högra delen av magen var uppsvullen. Stackars snuttisen! Hon ville vara nära mig och kröp efter mig ut i köket där jag hällde upp lite Lactulos till henne på en tallrik i hopp om att det skulle lösa upp det onda i magen. Hon lapade i sig lite och sedan verkade krampen eller vad den nu var släppa lite.

Jag kunde inte somna om i första taget. Lisa låg och tittade in i väggen och när jag försökte vara snäll mot henne så visade hon att hon ville vara ifred genom att lägga sig under sin pall, längst in i hörnet. Hus som helst så somnade jag om till slut och i morse låg Lisa på min mage och spann förnöjt när jag vaknade till. :)

Stackars lilla gumsan. Hon råkar ut för det mesta verkar det som. Hon får inte vara så präglad på matte att hon dras med liknande magproblem som jag. Nu är det medicinering som gäller i några dagar för att lösa upp hårbollar. Blir det värre, vilket jag betvivlar, får vi väl åka till farbror Veterinären och kolla upp vad som kan vara knas med lilla skruttan. Slutet gott, allting gott.

Idag har Lisa varit väldigt kärvänlig och gosig hela dagen. Men vissa av hennes ömhetsbetygelser går lite väl långt. Hon slickade mig i näsan när jag gosade med henne nyss. ;)

Annars är det packning som gäller idag.. men inte riktigt än. Ska bara göra en massa andra saker först. ;) Baka lite muffins som jag kan ha med mig. Köpa lite käk som jag kan ha på tåget och sånt.. Och gosa med mina små fyrbenta raringar förstås!

22 augusti 2008

Sådärja. Ytterligare en dag som bara försinner ut i ingenstans. Ganska trevligt om man tänker efter. Jag och Henkeman var och åt gott på båda våra favvoritställen. Lunch på det första och fika på nästa. Sen åkte vi vidare och inhandlade en ny och mycket snygg chilipeppar att ha i fönstret. (efter att ha frågat så att den inte var giftig för våra små pälsbollar.)

Just nu ligger Lisa och bara längtar efter att få sätta klorna i den nya blomman. Det är någonting med henne och att ta på allting. Gärna med utspärrade klor så att skadan blir som värst. Olga fick nosa lite på blomman och sen gick hon och la sig igen.

Det är bra tur att inte Henkeman ser vart Lisa ligger nu. Hon har sträckt ut sig på bordet och kollar intresserat på vad jag skriver på datorn. Att ligga på köksbordet är väldigt fel i vårt hushåll, men matte anser att hon kan torka av efter henne och just nu är bordet belarmat med så mycket bråte att en katt hit eller dit inte spelar så stor roll. Ja, jag är en blöthjärtad stackare.

Snart kväll och mera jobb. Ikväll blir nog lite av en prövning. Ska jobba med V och hon är av den gamla skolan att om man sitter still för mycket är man lat och är man overksam måste man hitta på någonting. Så det kommer att bli en kväll fylt av nervöst stående och omkringvirrande. Hur bra är det för lille sagofarbrorn, tro? Vi får se. Jag tar med mig en bok och passar på att åka hem på rasten så går tiden lite fortare. Sen är det ytterligare en dag fyllt med packande och finputsande innan Timrå väntar. Är så trött på Timrå. Förlåt alla eventuella läsare därifrån, men intrycket jag har fått av er stad är inte direkt upplyftande...
Men å andra sidan ligger min trädgräns i Karlstad så. :P

Nu ska jag bara vara ett tag. Njuta av nuet och ta det lugnt. Tror ni på det? ;)

21 augusti 2008

Spännande. Kom just på att jag har jobbat 73% bara genom att gå som extrapersonal hemma hos min lille sagofarbror. Det är ganska intressant om man tänker efter, för då är det heller inte konstigt att det känns som jag nästan bor mer hemma hos honom än hemma hos Henkeman och kissekatterna. 73%.. Det blir en hel del jobb. :)

Eftersom jag inte är något mattesnille kan kanske mina beräkningar vara lite knasiga, men jag räknade såhär:

Eftersom jag räknar med att en heltidstjänst är detsamma som 40 timmar/vecka räknade jag med 40x4=160 (och då blir 160 timmar detsamma som en heltidstjänst).
Sedan kollade jag hur mycket jag ska jobba under augusti och delade det med 160. Alltså 117,5 delat med 160. Summan blir 0.73 och då borde det betyda att jag arbetar 73%.
Eftersom min exakta lön inte är direkt relevant fortsätter jag inte med den uträkningen. Men annars räknar man bara på vad man tjänar i timmen och gångrar det med 0.73.

Jag väntar med glädje på mitt lönekuvär. :p

Förutom matematiskt navelskåderi är det bara jag och min borne nemisis i form av läxorna som ska existera i mitt liv just nu. Jag måste göra klart min projektplan som ska bli en rapport i form av en C-uppsats efter att min praktik är avslutad. Att skriva C-uppsatser hör inte till mina glädjeämnen och jag hatar att hålla mig till en mall för hur jag ska skriva och pressas in i en viss form för att passa in i något slags akademiskt och spolformat sammanhang. Sist jag skrev en uppsats låg jag vaken om nätterna, grät och var allmänt misserabel. Så vill jag inte ha det igen. Usch, bara jag tänker så blir klumpen i magen tyngre.

Dags att ta tag i mitt lilla liv och få någonting gjort. Jag får tänka på alla glädjeämnen istället. Om två veckor börjar kören igen och sen ska jag börja träna igen. Praktiken börjar och jag får ordnade arbetstider. Det här kommer att bli precis dretbra! Dags att skriva.

20 augusti 2008

Idag var jag, kära faster, Farmor och B och handlade på torghandeln i Tidaholm. B var jättesnäll och köpte två par apsnygga träningsbyxor till mig. Tack, tack.. :)
Sen var vi och handlade lite mat, så nu kan jag och Henkeponken äta massor med god mat ett tag till. Det västa som finns är när maten man vill ha inte finns i frysen, då blir jag lite störd i min vardagslunk. ;)

Jag hade jättetrevligt igår. Alltid roligt att träffa nya människor. Jag, A och V var och åt en smarrig buffé på Strand. En trevlig kväll som jag kommer spara länge.

Blev full i skratt nyss. Sökte på allvädersjacka eftersom jag är i behov av en sådan framöver. Tänkte för mig själv att länken jag tryckte på verkade bekant och det var den. Jag hamnade på min egen blogg. :p

Nu är jag lite sömnig efter maten, men jag måste kolla över lite pryttlar en vända innan jag börjar jobbet igen. Inte direkt upphetsande, men ändå...

19 augusti 2008

Oj vilken dag det var igår.
Jag tror inte jag har haft så roligt på länge. Det kändes som en välbehövlig liten semestertripp efter allt jobb som har legat som en klump i almenackan. Jag, Henke, kära faster och farbror samt Farmor åkte iväg till Göteborg och till allsången på Liseberg. Farmor ville så gärna se Lotta Engberg i verkligeheten, så hon hoppade glatt in i bilen. Hon är på sitt 87:e år och pigg som en nötkärna. Väl framme fick vi gå en bra bit, men det gick bra. Bra platser fick vi med. :)

Saken var den att vi var där nästan två timmar innan själva allsången skulle börja, så med en glass i magen gick jag och Henke iväg ett tag och passade på att åka Balder. Snacka barnslig glädje. Jag tror inte jag har skrattat så gott på länge. Den åkturen gjorde baske mig hela min sommar. Jag hade nästan glömt hur underbart det är på Liseberg. Hade jag haft mer tid hade jag köpt ett åkband och åkt precis allt. Som jag brukade göra när jag var mindre.

Nästa gång jag och Henkeman kommer till Göteborg bestämde vi att vi ska till Liseberg igen och åka, åka, åka.. Stackars Sebastian och Thérese får finna sig i att följa med. ;)

Det var en trevlig resa. :)

15 augusti 2008

Att skriva läxor är något som jag har vuxit mig in i allt efter tiden gått. När jag var liten var det riktigt tråkigt, idag är det uthärdligt och ganska spännande. Men det är ändå någonting jag drar mig för att göra. Frågan är varför. Jag menar, jag är ju trots allt en ganska vetgirig människa som gärna vill veta och skaffa mig kunskap kring hur saker och ting fungerar.

Men för mig blir det så tråkigt att all kunskap, egentligen oavsett vad det gäller, bygger på tidigare kunskap. Och då börjar min hjärna arbeta med konstycket att fundera kring när och om vi faktiskt inte kan lära oss mer.

Är det verkligen möjligt att det alltid finns ny kunskap att bygga på den kunskap vi redan har lärt in? Finns det ett tak för mänsklighetens kunnande? Man kan ligga vaken på nätterna för mindre. :)

Hur som helst så har jag fått hjälp av kompisen A, tack snälla för att du hjälper mig att stå ut. Både med mig själv och med det, i mitt tycke, ganska förhatliga läxberget. :)

Någonstans tror jag ändå att min kunskapsinhämtning har fastnat. Att arbeta professionellt inom min gebit kräver att man har en stadig kunskapsgrund att luta sig vid när det blåser hyfsat kyligt med konstiga kommentarer och okunskap. Det finns en hel del att förändra inom min lilla kommuns omsorgsavdelning. ;) Men det är kanske då lilla jag kommer till sin rätt. Vad vet jag?

En av uppgifterna är att skriva en lathund med, för mig, viktiga telefonnummer som jag kan ha nytta av i mitt framtida arbetsliv. Jag hoppas att jag kan få ordning på den delen snart, men just nu behöver jag skriva något helt annat ett tag.

Det märks så tydligt på mig när jag är i ett läxstim. Jag blir så sabla akademisk och ordbajsar samt för mig med konstiga meningar. Allt bara för att jag i min iver vill göra ett sa bra arbete som möjligt. Konstigt egentligen hur man reagerar i olika situationer. Men det är spännande. :)

Nu ska jag återgå till mina studier. Jag håller min luggslitna fana högt och hoppas att jag kommer hinna klart mitt arbete innan Timrå väntar nästa söndag... Håll tummarna för mig.
Har ni studietips, sitt inte med dom, dela med er. :)
Kommentera gärna och ofta så jag vet att det kanske finns någon som bryr sig om mina filosoferingar. *kram*

14 augusti 2008

Trist väder ute idag. Solen skiner fast det blåser halv storm. Jag hoppas att det blir bättre framöver eftersom jag jobbar kväll idag. Inte roligt att sitta inne och uggla bara för att vädret, eller kanske mest mina kläder, inte tillåter kasst väder. När pengarna dräller in nästa gång blir inköpet en allvädersjacka (som inte prasslar) och ett par ordentliga regnbyxor. Arbetar man mycket ute så får man nog klä sig efter det. :)

Annars är det massor med läxläsning som står på schemat just nu. Kollar upp en massa fakta kring den psykiska ohälsan bland unga i HjoTiBorg just nu. Det kommer att vara grundstommen till mitt specielarbete. När det är klart är jag klar med skolan. Det ska bli så skönt, men just nu känns det som ett ouppnåligt Utopia om jag ska vara riktigt ärlig. Läxor är inte roligt, inte ens om man försöker tvinga dom att vara lite småkul. Läxor är det samma som ett fyrkantigt inlärningsmoment som egentligen inte är pedagogiska för fem öre. Men, men.. hur som helst så måste dom bli gjorda. Hur trist jag än tycker att det är. ;)

Idag känns det som det blir mycket kaffe och massor med datatid. Idag hade jag mest tänkt att kolla runt så att jag skipper söka allt för mycket information imorgon. Det är då allt ska hända. Som magi. ;) Att svinga sitt akademiska trollspö och se hur all den väcentliga informationen kommer nersinglande. Då kommer orden spruta genom tangentbordet och hela min erfarenhet som student/akademiker kommer fram i sin bästa dager. Så dä så!

Augusti är en nystart läste jag häromdagen. Lite som ett andra nyår. Skolorna börjar, semestern är slut och vintern väntar runt hörnet. (hej, hej höstdeppighet). Så jag ska ta tag i mig själv med. Nu är det gymet som är min bästa kompis framöver. Tre dagars träning i veckan, en dag med basspelning och den heliga torsdagens skönsång. Det kommer att ordna sig. Lilla struktur-Fian i mig gnuggar just nu händerna av ivrig förväntan. Lat-Majan däremot vill gärna vända sig och trycka på snooze.. bara en gång till. ;)

Snart börjar min praktik. Åtta till halv fem med ledig helg. Lägg på Specialarbetet och jag kommer att ha häcken full. Men jag kommer att fixa det här. Att se ljust på framtiden är något jag försöker lära mig att göra med tillförsikt. Allt ordnar sig som ödet vill i alla fall.

10 augusti 2008

Musik är en viktig ingrediens i mitt liv och nu har det varit några rejält musikfyllda dagar, trots regn och rusk. Tre uppträdanden och trevliga människor. Det har varit helt okej. :) Nu är det en trött Jenny som ska vila sig lite innan vardagen kommer på besök igen.

3 augusti 2008

Jennys Citron- och Kardemummakaka med chokladfrosting
175 grader i ungefär 35 minuter

75 g Smör
1 dl Socker
3 dl Vetemjöl
2 tsk Bakpulver
2 tsk Vaniljsocker
1 tsk Malen Kardemumma
Saften + Det gula från en halv vältvättad citron
1 dl Vatten eller Mjölk

Laga till som en vanlig sockerkakssmet. Vispa ägget pch sockret vitt och pösigt. Tillsätt de torra ingredienserna och sedan smör och vatten/mjölk. Smöra en rund form med avtagbara kanter och häll i smeten. Grädda kakan i ugnen i ungefär 35 minuter och låt den svalna.

Chokladfrosting (något ändrat från Leias kokbok)

60 g Mjukt Smör
3 dl Florsocker
1 tsk Vaniljsocker
½ dl Kakao
100 g Mjukost av Philadelphia-typ
2 msk varmt kaffe

Blanda ihop allt utom kaffet till en slät smet. Häll i kaffet och blanda om igen. Häll över frostingen över den någolunda kalla kakan så att den täcks helt av chokladsmeten. Låt kakan vila till dagen efter i kylen och servera sedan till en kopp kaffe - eller fem. ;)
----------------------------------------------------------

Ja, lilla Jenny älskar att laga mat och baka. Jag är en sån där mattok som inte kan låta ett recept vara precis som det står, utan anser att det alltid finns utrymme att göra ändringar. Hoppas att ni uppskattar det här receptet. Det skulle vara roligt om det kom till användning.

1 augusti 2008

Solsken i all ära, men när jag i ensam majestät åkte för att vattna blommorna hemma hos kära faster igår kväll funderade jag lite över det här med rädsla, eller kanske mer rädslor. Det kanske inte är speciellt smart att fundera över sitt inre mörker när man själv känner en viss avsmak mot nattens alla hemskheter, men ändå.

När jag satt där i bilen och trodde mig se något obehagligt i backspegeln visste jag att det bara var min hjärna som drev med mig, men känslan gjorde mig ändå illa till mods. Att fantasin skenar iväg är nog något som alla människor drabbas av, om man inte (ja, jag har fördomar) är revisor eller möjligen begravningsentreprenör...

Så idag tänkte jag lägga upp alla korten på bordet och berätta för er mina innersta och obehagligaste rädslor. Kanske för att ni ska se mig i ett annat ljus, eller bara för att jag ska få en chans att vara men egen terapeut - vem vet? :)

Jag avskyr när det blåser så att det viner utanför fönstret, mörkret är en annan av mina demoner och sedan avskyr jag känslan av att inte räcka till. Sådär. Känns det bättre för mig nu? Kanske, kanske inte. Men jag har i alla fall fått ner mina tankar på pränt.

Det sägs att det tryckta ordet är mäktigare än svärdet eftersom man kan återvända till det som mödosamt plitats ner av någon seriös djävel (som jag). Hela vår värld bygger på detta. Det ska skrivas på papper hit och dit för att man ska kunna återvända och kontrollera att allt stämmer. Under vår historia har det bränts böcker, intellektuella har fått vara rädda för sitt liv, vetenskapsmännen har fått återgå till vad andra anser innan dom, kolla hypoteser och se om det verkligen stämmer. Ord är makt.

Intressant för västvärlden är att vi bara har 28 bokstäver att leka med, att skapa ord med. Ändå kan vi producera så mycket dynga, läsvärda texter och ibland även mästerverk av rang. Jag kan med gott samvete säga att jag och det skrivna ordet befinner oss i ett stadium av rosaskimrande passion. Det är en gåva att kunna uttrycka sig med hjälp av nedskriven text. Det talade ordet är flyktigt och fladdrar lätt iväg, det skrivna ordet har en tygnd som gör att det är mer oåterkalleligt när det väl är skrivit.

Skriver man har man en chans att korrigera det som man klottrat ner. För mig fungerar det skrivna ordet som en ventil för att jag ska kuna uttrycka mig sakligt och inte låta mina känslor ta överhanden över det jag vill ha sagt. För i en skriven text går det att antyda det som annars skulle få blomma ut och kanske förstöra de fakta jag vill få fram.

Kalla mig gärna konflikträdd om ni vill. En kontorsråtta som inte gör en fluga förnär. Men se då till att det inte finns papper och penna där ni väljer att placera mig. ;)

Min bakgrund inom det journalistiska hantverket kan i vissa fall lysa igenom, men min gåva att skriva är nog medfödd. Nej, jag tänker inte tråka mina eventuella läsare med att rulla runt i textens gröna ängar...

Jag började ju med att skriva om mina rädslor och inre demoner.

Kanske är det så att min rädsla för mörker beror på att jag har en inneboende rädsla över att förlora kontrollen. Att inte veta vad som väntar, att det inte går att se hela bilden. Rädslan för kraftiga blåsväder kan lika gärna vara mina känslor som uttrycker att jag ogillar att tappa fotfästet, att jag är en människa som trivs att ha fötterna på jorden och som ibland kanske rent av ägnar mig åt navelskåderi alternativt grubblanden. Det här med att inte räcka till kanske handlar om att jag vill vara en god människa, att hjälpa och stötta men samtidigt känner att jag inte kan klona eller dela mig till alla som jag anser behöver min hjälp...

Att var Jenny innebär nog en hel del filosoferingar och konstiga val i livet. Om jag verkligen kan ta till mig detta och inser mina styrkor och svagheter torde detta betyda att jag faktiskt kan forma min egen personlighet och därmed även bli stark i mig själv. Jag är baske mig bra som jag är för det finns ingen annan som kan vara som mig - sådäså! :p