Livet är underbart. Min lilla svarta godingkisse Olga har bestämt sig för att matte behöver gos i form av en blötkall nos, små distinkta purrjamanden och mjölktrampande klor. Vi har precis avslutat en kvarts katterapi och jag känner mig riktigt lugn till sinnes. Jag är nog ett kattmänniska i själ och hjärta. Tycker om katternas sätt att vara. Det ska vara på deras premisser och dom har alltid rätt - är det inte rätt sover man en vända och sen är det rätt.. ;)

Bild: En av lekparksbilderna som blev resultatet av att ha kameran med sig en vanlig kväll...

Helgen har varit mysig. Var på inflyttningsfest hemma hos Zarah och Jesper där mycket gott vin och andra sorters spirtuosa inmundigades tillsammans med glada skratt och trevlig musik. En helbra kväll. Lördagen tillbringades på två olika kalas. Ett 25-årskalas som var aningens långtråkigt eftersom jag hamnade med bordsgrannar som inte uppmuntrade till vidare konversation. Det lät ungefär:
"Vi har haft fint väder ett tag nu..."
"mmm, det har vi.."
.."ehm, ja, och annars är allt bra?
" mmm, det är det.."
Någonstans där stängde jag av och ägnade mig istället åt att sitta tyst och snäll och undersöka hur långt ner tristessen kan sänka sig över en människa utan att man kvävs på kuppen. Det behövdes inte så väldigt länge...

När sittandet var färdigt åkte vi hem till kära faster och åt smörgåstårta och lyssnade på hur mina två farbröder och tre fastrar diskuterade gamla minnen. Mest förvånande var Farmor som faktiskt tog för sig av wiskeyn - det var visserligen inte mer än en fyra, men hon brukar knappt aldrig nyttla akohol så....
Minst förvånande var, tyvärr, min ene farbrors förvrängande av sanning och hans sju glas wiskey innanför västen. Fast det blev lite fnissigt när han poängterade att han absolut trodde på hypnos och var övertygad att det fungerade, varpå han drog en otrolig historia, men blev avbruten av sin fru:
"Du ska då alltid förstora upp allting... och hade du tänkt svepa hela wiskeyflaskan?!"
En rätt trevlig kväll ändå som avslutades med ett fotosafari där jag och Henke roade oss med att försöka få snygga bilder i mörkret. Bilden som är med här kommer från en lekpark som är precis utanför kära fasters hem. Där har jag lekt när jag var liten och Henkeman med, för den delen. Lite nostalgi, med andra ord. :)

I söndags åkte vi ut till Fröjereds missionshus där kören hade uppträdande. Jag var ganska nervös eftersom käre farbro och faster var med och jag skulle sjunga solo. Allt gick bra. Farmor tyckte att jag hade mjukast och finast röst, Käre farbror sa att han inte kände igen att det var jag.. så jag ska nog vara nöjd ändå. Jag menar, vi snackar en farbror som kan kläcka ur sig i stort sett vad som helst. Som när jag var på ett lite finare kalas hemma hos dom, han tittar på min faster och säger, klart och tydligt:
"Jahadu, den här såsen hade du inte lyckats så bra med precis..."
Så att jag inte lät som jag var nog hans sätt att säga att det lät okej i alla fall. Min kusin med barn var och lyssnade och hon gillade mig, jag fick tummen upp och ett stort leende när jag hade sjungt. Själv är jag mest förvånad att jag vågar, och att det som kommer fram faktiskt går att lyssna på. ;)

Ikväll ska vi fira in våren och ska ut och grilla i Stadsparken. Det blir hamburgare, bulgursallad och muffins till efterrätt. Vi är ett glatt gäng på sju personer som ska njuta av kvällen på scenen i parken. Om ni befinner er i Hjo så vet ni att grilldoften kommer från oss, kom gärna och säg hej, vetja.

Imorgon ska vi sjunga i Torp, strax utanför Gate. Då blir det gospel inomhus och traditionellt firande utomhus vid brasan. Det kommer nog bli riktigt trevligt. Ny månad, våren kommer bli sommar.

Solsken är underbart. Vi behöver ljuset. men när ljuset tar överhanden behövs gardiner. Något som vi varit utan sen vi flyttade till nya lyan. Detta blev åtgärdat idag. En lätt korpulent man i sina bästa år, jovialiskt skrattande och fullt medveten om att han känner hela min släkt, men att jag inte riktigt vet vem han var spenderade en timma av sitt liv med att rädda oss från överhettning, alternativt solsting. 2400 riksdaler går kalaset på, men då har vi persienner i vardags- och sovrummet.

Jag har fortfarande lätt träningsvärk. Tror att det mer är ett konstant tillstånd hos mig just nu. Ska träna core ikväll med Hanna. Det är skönt att veta att man gör något som är bra för kroppen. Att äta choklad är bra för själen, att träna är bra för kroppen. Synd bara att jag föredrar själen just nu. Fem chokladbitar och en stor kopp kaffe. Äsch, jag får ta en långpromenad ikväll istället. Alla säger att viktnedgång handlar om vilja. Jag tror det handlar om diplomati. Att kunna ge och ta. Kroppen behöver rörelse, själen behöver socker. Ge dom lite av varje så blir det en jämnvikt, ge kroppen mer och du går ner i vikt. Ge själen mer och kroppen gör dig olycklig.
Lätt ekvation - svårt att genomföra.

När kaffet är urdrycket ska jag bege mig ner på stan och inhandla en blomsterkvast som jag ska ge till Bruno som tack för allt han har hjälpt oss med, allt ifrån bouppteckning till att hjälpa farmor att få ett rejält ekonomiskt uppsving i form av bostadsbidrag. När jag kommer hem igen får Henkeman hjälpa mig att sätta upp gardiner. Är inte så mycket för att inte ha gardiner. Det är för minimalistiskt för min smak.

Jag vill bli klar med min utbildning så att jag kan börja skriva igen. Jag saknar att kunna sätta mig ner och skriva texter, bara för att jag vill. Inte för att någon kräver det av mig. Frihet. Men det blir senare. Nu gäller tragglandet av läxor. Ta hand om er därute.

Helgen har varit lugn men hektisk. Släktingar och vänner har kommit hem till oss i lilla lyan och uppvaktat mig med både blommor och presenter. I utbyte mot såväl kaffe som smörgås- och glasstårta då naturligtvis. :)
Det var en trevlig helg, men samtidigt är det ganska skönt att allt firande är över nu och jag får tillfälle att bara vara.

Idag har jag varit riktigt duktig med studierna och gjort nästan två och en halv uppgift av de uppgifter som ska göras. Det är fortfarande massor med jobb, men nu är jag åtminstone på gång och känner någon form av kämparglöd. Jag ska baske mig inte kasta in handduken nu, när det är så kort tid kvar!

Mitt onlinespelande tar sig ganska spännande små åkturer ibland. Jag har verkligen fått använda mig av mina kunskaper i såväl sociologi som psykologi i kära gamla Puzzle Pirates. Vår besättning håller på att falla samman och de båda praterna som bråkar har kommit till mig för att lätta sina hjärtan... Vid närmare efteranke kanske vi ska lägga till diplomatiska färdigheter till sociologin och psykologin. Hur som helst så har vår kapten problem i verkliga livet och han orkar därför inte spela längre. Då tar en annan tjej över kaptensposten varvid resten av besättningen (som inte gillat vår förre kapten) chansen och gör myteri. Gråt och tandagnisslan naturligtvis och nu är vi som inte orkar bråka längre på väg att starta upp en egen besättning. Snacka om drama.

Annars skiner solen som en tok ute. Och Balkonggrannens djuriska lustar gör sig påminda. I lördags bestämde sig han och tjejen att ha hårt sexuellt umgänge ute på deras balkong. Så lagom trevligt för oss när vi satt och slurpade kaffe och åt tårta i godan ro. Men det satte, trots allt, en ganska pikant krydda på tillställningen. ;) Svärfar skojade om att det nog var bäst att vi hjälpte dom att hålla takten genom att äta oss ikapp med deras, allt mer, tilltagande extas. Våren spirar ikapp med lusten, så att säga...

Ikväll ska jag äterigen ner till gymet, idag med nya träningsbyxor. Och sen vet jag inte riktigt vad som kommer att hända. Henke skulle träffa en kompis inne i Skövde och sa att han nog skulle bli sen. Så jag sitter här och är gräsänka och trivs i solgasset. Psykologins- och Omsorgens historia står på schemat just nu. Och kompanjonen herr Kaffekopp finns, som alltid närvarande vid min vänstra sida.

Kram på er...

Vi var och fikade hemma hos Henkes syster Camilla igår. Trevligt värre, speciellt eftersom jag fick rå om lilla Ida, snart tre månader. Jag stormtrivdes och återigen så tickar den berömda klockan. Jag vet, jag är jättesugen på att skaffa barn. Varför hymla med sanningen?

Idag ska jag försöka bringa ordning i kaoset och städa upp i lyan, den ser inte rolig ut, men jag vet att det går ganska fort att få ordning på den. Har dock aningens dåligt samvete för damerna. Dom har bestämt sig för att det är väldigt bra att använda sig av valda hörn och tröskeln ut mot trappuppgången som kissplatser.

Detta uppskattas dock inte av oss två tvåbeningar, därför köpte jag fy-spray plus någon slags deodorant till kattlådan som skulle göra den trevligare att besöka. Men för att katterna inte ska bli alldeles tillplattade var matte naturligtvis tvungen att köpa tre leksaksmöss för att göra övergången från snäll till mindre trevlig mer följsam.
Jag håller tummarna för att det fungerar. Men än så länge har jag inte kommit så långt som till själva sprayandet. Först ska tvätten vikas ihop och ny hängas på tork, maten ska lagas, ska på träning i kväll och sen ska jag passa på att få ordning på allt plus baka muffins tills imorgon då min kära styvmor kommer hit.
Det är jag i ett nötskal, att alltid vänta in i det sista så att hela livet blir a'la ketchupeffekt. Först händer ingenting, sen inget.. och sen händer allt.

Ska passa på att fylla år med. Då kommer släkt och vänner hit och jag ska bjuda på smörgåstårta och en liten kaka till kaffet plus att ikläda mig den alltid så spännande värdinnerollen. :)

Nej, bäst att sätta fart innan henkeman kommer hem och ger mig förödande blickar för att jag inte har gjort någonting när jag ändå är hemma och bara skrotar dagarna i ända.
Idag började gräset att grönska. Imorgon kanske vi har sommar.

Idag har jag lätt träningsvärk. Var på gymet med Hanna igår och tränade Core. Det ska tydligen vara bra för att få en bättre hållning och stärka rygg och magmusklerna. Jag tyckte inte det var så allvarligt, så jag sprang glatt ut direkt efteråt och gick på gåbandet i tio minuter. När jag kom hem bakade jag lite bröd och kände mig huslig.

Idag kunde jag knappt ta mig ut sängen. Så jag tränade nog muskler som jag inte visste om att jag hade. Men det känns skönt i alla fall. Måste få ordning på allt överblivet daller på mig så att kläderna sitter snyggt igen.

Det kära gamla biblioteket börjar nog få skrämselhicka av slarviga lilla Jenny igen. Jag ska ta på mig solglasögon och en vidbrättad hatt och knalla dit med böcker som skulle varit tillbaka för längesedan. Dom har till och med ringt och påminnt mig. Håhåjaja, låneböcker och bibliotek har nog aldrig varit min grej. Jag tycker för mycket om böcker och vill helst att dom ska bo hemma hos mig på heltid. ;)

Dagen till ära tänkte jag passa på att storstäda lyan. Det är inte sant hur mycket den förfaller på bara en vecka utan direkt tillsyn av dammsugaren. Speciellt då det bor två hårbollar här som bestämt sig för att svida om till sommarpäls. Klappade Olga föut och fick hela näsan full av olgahår. Lisa däremot föredrar att byta om i mattes säng, glatt spinnande och mjölktrampandes på en halvsovande matte. Katter är underbara...

Ikväll är det körövning igen. Undrar hur mycket stöd jag kan räkna med från min ömmande mage. Det kommer antagligen komma något enstaka, förskräckt, pip ifrån mig. Men jag ska ha roligt i alla fall. :)

Nu stundar helgen. För en gång skull ska vi ta det hyfsat lugnt och det är skönt eftersom jag känner hur bacilluskerna hopar sig illasinnat över mig, glatt väntandes på att smitta ner mig. Det blir bara ett femårskalas och en titt på Sebastians nya lägenhet. Kram på er, nu är det dammsugaren och moppen som väntar.

Idag är det dags för egoklappande. Dom som inte vill läsa behöver inte. Fast visst kittlar det lite att jag, lilla osjälvsika och seriösa flicksnärtan kan tycka om sig själv? ;)

Helgen har faktiskt varit riktigt trevlig. I fredags ställde jag upp i kareoken, som utlovat, och sjöng Mamma Mia ifrån ABBA. Jag kom tvåa. Det var en skinntorr farbror med fasettröst som härmade Elvis som vann. Han var visserligen charmig, men ändå. Jag hade hoppats på lite pluringar på fickan. Trevligt var att kompisen Anni vågade sig upp och sjöng - och gjorde ett kanonuppträdande. Vi dansade som tokar, fick några äldre herrar efter oss men förutom misslyckade raggningsförsök och ett och annat stamp på foten så hade vi roligt.

I lördags var jag och min faster och la blommor på pappas grav. Det var precis ett halvår sedan som han gick bort. Sen gick vi tillbaka in till stan igen, en nätt promenad på fyra kilometer. På kvällen träffade vi gänget hemma hos Kraft och jag tog några glas i goda vänners lag innan vi gick ner till öltältet för att beskåda volvoraggarna, lyssna till musiken och undvika drängfulla småttingar som ville slåss. Jag tyckte det blev lite otäkt när vakterna dängde ner en otrevlig kille en halvmeter ifrån mig. Det sa vekligen schmack i asfalten och jag tror faktiskt att grabben svimmade ett tag där. Jag dränkte skräcken i en välbehövlig matpaus i form av en varmkorv. Sen skulle grabbarna ha kissepaus innan hemfärden. Kom i säng ganska tidigt och somnade gott.

Idag, söndag, blev jag förvånad över mig själv. Eftersom det inte var så många som dök upp när vi skulle ha körframträde i lilla bykyrkan hade vi inte tillräckligt många solister. Jag överraskade mig själv med att sola i Oh, Happy Day. Och folk gillade mig. Lilla jag, liksom. :) Visserligen fick jag ett skrattanfall mitt i låten, men det gjorde visst att de gillade mig ännumera. Till saken hör att jag inte var nervös. Är nog fortfarande lite i choktillstånd. Men jag hade riktigt roligt. Jag kan ju om jag bara vill!

Jag tror att det har blivit viktigt för mig att tycka om mig och lära känna den där lilla rebellen som bor inne i mig. Det finns ingen som är en hårdare kritiker än ens dåliga självkänsla. Jag har kanske fått lära mig, den hårda vägen, att det viktigaste är att lyssna till sig själv och till det som kroppen säger åt mig.
Det är inte bra att strunta i sig själv, för vem bryr sig då?

Dagens känsla är nog eufori, glädje som sprudlar och en massa jävlaranamma. Jag är bra och det tycker jag är kalasbra. Sen får alla andra ha sina åsikter, men för mig är jag bäst i hela världen. :D

Ikväll blir det nog lite onlinespel eller filmtittande. Henke har vaknat till efter bakfyllemigränen och får egentligen inte sitta framför datorn. Så jag har en hel kväll framför skärmen att se fram emot.

Ta hand om er själva och skit i vad alla andra tycker och tänker!

Min kropp, min kropp...

Jahaja.

Så sitter man här igen då. Alltid när det är som mest att göra går allt åt pipsvängen. Vaknade faktiskt med värsta motivationen, men efter femtioelva besök på toaletten med tillhörande stankvarning fick jag väl vackert vänta med allt vad läxor heter - och jobb.

Suck, jag som vill så mycket har en kropp som inte uppskattar mig för fem öre just nu. Inte kan jag gå ut i det fina vädret heller... Nåja, jag får väl försöka göra så mycket jag hinner mellan jag springer till och från toaletten.

Jag hoppas på att bli frisk till helgen. Då är det kareoketävling i stan. 1000 pix kan man vinna. Om jag ställer upp? Självklart! :)

Man kan inte göra annat än bort sig, eller hur?