Grattis, grattis...

Henkeman fyllde år igår. Två tårtor har fixats i ordning och ätits upp på lika många dagar. Alltid trevligt med gäster. :)

Den stora händelsen är kanske bilen som dunsade in i grannens staket och blev liggande på trekvart in i deras trädgård. Spännande att så många människor blev exalterade över detta. Mängder med folk stannade, tog bilder eller blockerade vägen. Jag kan ju inte säga att jag var bättre, men har man första parkett så har man...

Nu är bilen borta och vardagen sänker sig över stan igen.

Nu är klockan för mycket och säkert kommer vikarieförmedlingen ringa till mig imorgon och vilja att jag ska jobba. Fy mig.
Det är dumt att vara en nattblaska ibland. :)

nähänä...

Det blev visst ingen körövning igår eftersom kantorn var sjuk. Men jag fick i alla fall en trevlig promenad och rosiga kinder som belöning.

Idag känns det som att livet går lite på tomgång. Det finns massor som ska göras, men eftersom jag är den omutbara skjuta-upp-allt-till-senare-människan så kommer jag väl virvla omkring med dammtrasan mellan tänderna, skurhinken runt ankeln och dammsugaren som ett ankare bakom mig ikväll.

Jag har funderat lite över uttrycket grå vardag. Jag tror inte på det. Precis lagom tills man tror att allt kommer se likadant ut som det alltid har gjort kommer allt att ändra på sig och då gäller det att se allt från ett helt nytt perspektiv. Det är spännande. Men aningens omtumlande många gånger.

Det är nog det som är livet...

200 inlägg

Bara sådär. :)

Och inget vettigt finns det att knattra ner heller.

Nytt för dagen är att jag blivit av med en enorm mängd trassligt hår och att jag nu, återigen, ser mer ut som en människa som hör hemma under 2000-talet istället för att se ut som en felplacerad neandertalare. :)

Ikväll är det kören som hägrar. Och så får jag visa upp min snygga väska med.

Nåja, inget nytt under solen här inte.
Ta hand om er därute, vetja!

Vårkänning...

Alltid lika frustrerande. När man tror att våren verkligen har kommit, då ska det baske mig snöa lite till. Vilken tur att man då, i all frustration, kan dra till med alla gamla ordstäv och uttryck för att lindra besvikelserna. :)

Aprillasnö är fåragö'.
(på icke-västgötska: Snön som kommer i april får gräset att gro och ger mat åt djuren)

När det snöat på sädesärlan tre gånger är våren kommen...

eller kanske klassikern:

Det är inte vår förrens det har snöat på påskafton.

Nu får vi stå ut med att det finns lite vitt kvar och att kung Bore kämpar för att inte fru vår ska besegra honom i år igen.

Ska snart iväg och jobba en vända. Sen ska här fejas och städas inför henkemans födelsedag.

Litterär njutning

Idag öppnade jag en ny bok av en viss herr S. King. Jag uppskattar hans sätt att leka med orden och hur han får läsaren att känna sig delaktig i det som händer. Boken heter "Liselys berättelse" och här kommer ett, ordagrant stycke (från sidan 168):

"Hon ledde sin trötta, aningens gråtmilda syster ner för den korta, branta vindstrappan och bort från den värsta hettan. Sedan, och i stället för att säga att om det finns liv finns det hopp eller att det alltid är som mörkast före gryningen eller något annat som på senare tid ramlat ur hundens arsle, kramade hon bara om henne. För ibland var en kram det bästa. Det var en av de saker hon hade lärt mannen vars efternamn hon tagit till sitt - att ibland var det bäst att vara tyst, ibland var det bäst att bara hålla sin evinnerliga käft och kämpa på, kämpa på, kämpa på."

Hur göra?

Solen skiner och fönstren ser skitigare och skitigare ut för varje dag som går. Ändå är det lite av ett dilemma. För om jag putsar dom idag åker säkert den där sopmaskinen som sopar upp vägdammet förbi imorgon. Och då är arbetet utfört i onödan.
Ännu ett av vardagens små dilemman...

Småkallt..

Idag fryser jag.

Sitter och huttrar.
Ganska onödigt..

Passar på att ta en dusch innan jobbet.
Sen ska jag vandra runt. Å runt.. å runtruntrunt...

Känns som en dans.

Ta hand om er därute.

Välkommen våren

Även om jag vet att det säkert kommer komma mer snö känns det underbart att våren äntligen är på gång. Solen värmer och snödropparna glittrar förföriskt i gräsmattorna.

Idag har jag vaknat, gått på en rejäl promenad tillsammans med kära faster och när jag väl kom hem igen fick jag ett telefonsamtal från Kommunals A-kassa där en rekorderlig kvinna berättade att jag är berättigad A-kassa från och med i februari.

Nu ska jag snart ta en välbehövlig kaffekopp ute på balkongen och känna hur solens strålar värmer min vintertrista lekamen. När jag var liten fick jag fräknar... undrar just om dom fortfarande finns kvar?

Min käre sambo lämnade mig en underbar liten webbsida eftersom jag var lite halvlåg igår. Läs, begrunda och känn hur livsandarna vaknar till liv igen.
Klicka här.

Töreboda

Idag är det sinnebilden för gråkallt väder ute. Det är mulet, snön hänger i luften och det ser allmänt tråkigt ut. Bäst att pälsa på sig ordentligt inför den långa resan till Töreboda tur och retur. :p

Mot frukostbordet!

Mot nya mål..

Studiefrämjandet tror på oss. Nu är det bara resten kvar. Spännande värre. ;)

Annars lunkar livet på i gamla invanda spår. Det är inte fel, det heller.

Trevligt med ombyte

...Eller kanske inte. Jag uppskattar inte när det är full snöstorm för att några timmar senare vara slask- och tråkväder. Men det är inte upp till mig att få möjlighet över vädermakterna. Även om jag läste någonstans att det faktiskt finns människor som filurar med vädret. Tror det var han långhårige meterologen, minns inte namnet på honom, som berättade att vid något större sportevenemang i någon av öststaterna hade man slängt upp en massa luftballonger för att förhindra att det drog in ett rejält oväder över sportarenan. Fast jag har en känsla av att man inte ska busa för mycket med moder natur och hennes humörsvängningar.

Helgen har tillbringats genom att flytta Henkemans mormor från den ena lägenheten till den andra samtidigt som jag hade arbete hemma hos sagofarbrorn att se fram emot. Plus att Henkeman hade några gemensamma vänner hemma på lördagskvällen. Jag är inte en människa som kör ut folk, så när jag väl kom i säng fick jag inte sussa många timmar innan jag skulle vara på jobbet. Som tur var så ville inte min lille kille göra något speciellt. Men jag fick en fin kommentar när jag kommenterade min träningsvärk: "Usch, jag har ont i muskler som jag inte visste att jag hade ens..." Fundersam tystnad sedan: "Har du muskler?!" Jo, jag gillar mitt jobb. ;)