....

Någonstans. Någongång. Ibland. Hat..
Det finns så mycket känslor just nu. Frustration, rädsla, ånger, irritation, glädje..

Barnvakter

Jag och Henke är numer dagmamma och dagpappa till två små bustroll. Det blir ett helt annat liv än det jag är van vid, men det går riktigt bra ändå. :)
Bara jag får lite kaffe så är det okej.

Kaffet, det kaffet...

Fukostmacka i ena näven och kaffekoppen i andra. En ny dag har grytt vid Stenvillan vid vägen. Henkeponken sover, Damerna Trampetass betraktar höstrusket och jag knattrar på datorn. Ett skönt liv.
Enda egentliga smolken i glädjebägaren är kaffet. Köpte en sort som smakar tjära..  så jag grinar illa och dricker för att bli av med skiten. Snart är paketet slut. Då ska jag dricka favoritkaffet som snälla Farmor och B kom med till mig för några dagar sen.

Ska bli spännande att se om den här dagen har något roligt att berätta för mig, eller om den nöjer sig med den gamla vanliga vardagstrallen. Den är inte fel, den heller. Trygg, på nåt sätt.

Nej.

Mackätande, kaffesörplande, tandborstning och sedan åka bil in till Tenhult.

Äggstra roligt

Hemma igen. Trött, men nöjd.
Tydligen är det många som vill läsa just nu. Speciellt till kock. Och eftersom jag varken är ungdom, i någon form av arbetsgaranti eller funktionshindrad så får jag slåss om de platser som finns kvar. Allt från en månad till ett år, sa min handledare. Men han ville inte lova något.

Alltid en början, om inte annat.

 (Bilden kommer härifrån)

Nu ska jag fila mer på mitt CV och på mitt personliga brev. Fick i uppgift att gå på utbildning/coaching inom CV-skrivande. Henkeponkens kommentar blev: "Men, du har ju skrivit cv:n i hela ditt liv." Jo, det kanske jag har. Men det är väl aldrig fel med konstruktiv kritik, antar jag. Sen är det fredagsmöten med potentiella arbetsgivare som gäller, söka arbeten inom kök/restaurang och försöka undvika att vända på dygnet.

God Morgon

I skrivande stund sitter jag med en rykande kopp varmt kaffe, frukostsmörgåsar och har damerna Trampetass virvlandes kring benen. Jag har kalkon på mina smörgåsar och det tycker mina små damer om.
Är uppe med tuppen, vilket känns helt okej. Anledningen är att jag ska till arbetsförmedlingen och, efter sju sorger och lika många besvär, få prata med min handläggare.

Planen är att byta yrkesinriktning. Och eftersom jag alltid tyckt om att röra i grytor, fixa och dona i köket och experimentera utan recept känns kock som ett rätt givet val. Det är dessutom ett yrke som det råder brist på kompetent personal inom. För mycket jobb, för lite folk.

Sitter här och bara trivs. Henkeponken och S sover gott i varsin säng. Katterna sköter sitt. Egentid.

Jag värmer mig med kaffet, då det gråa höstfilten inte ser direkt inbjudande ut utanför fönstret. Det är den tiden - igen. Men just nu mår jag bra. Inget höstdepp. :)

Ridån går upp

För inte överdrivet längesedan kom jag fram till att jag förlorat lusten att skriva. Detta då jag känner att mitt skrivande är alldeles för involverat med tiden då jag brakade in i väggen. En vägg av ångest.

Det var då det. 
Nytt kapitel.
Nytt blad.

Samma Jenny...

Jag, Henkeponken och Damerna Trampetass lever och verkar i Jönköping numer. Jag har hamnat i arbetslöshetsträsket och försöker väl fixa det mesta av det bästa och hanka mig fram så gott det går. Det är väl bakgrund så att det räcker. Annars får ni väl kolla in vad jag skrivit tidigare. :)

Jag hoppas att jag ska hitta tillbaks till min skrivarfantasi. Antagligen kommer den här bloggen bara bli ett sammelsurium av allt som far genom huvudet på mig. Någonslags ventil.

Vill ni läsa det är ni välkomna.
Ni är välkomna annars med, men då vet jag inte riktigt vad ni har här att göra.

...och ridån går ner.