BuzzadorBLOG

29 juli 2008

Oj, vilken underbar sommarvärme. :)
Igår var jag och Henkeman och badade i Vättern. 23 grader varmt, fullt med folk vid varenda strand.

Vad gör man då?
Jo, man åker till gamla campingstället och tar sig ner för stupet. Väl nere vid Vätterstranden blev vi belönade med 23 gradigt vatten och en sandbotten som fötterna gillade. Det var så skönt att svalka sig lite.

Men när jag kom till jobbet fick jag finna mig i att försöka arbeta i 32 graders värme... Men jag var sval i ungefär en halvtimma. ;)

Ikväll gick vi ner till Grönköping och köpte glass som vi sedan åt nere vid stranden. Vi bor vackert, inte tu tal om saken. Innan det var vi och vattnade lite blommor och våra nära och kära som gottar sig åt att ha semester borta.

Imorgon ska jag och Anni göra egen saft.
Tror jag ska döpa min del av saften till Mor Jennys Sommarminnen. Tycker att det är så tråkigt att bara döpa saften till det den är - typ Blandsaft 2008.. ..då låter sommarminnen bättre.

27 juli 2008

Var och sjöng med myskören idag. Tänk att musik är så beroendeframkallande och fyllt av gemenskap. Tänkte lite över det här med kristendom. Vi här i protestantiska lilla Sverige anser att en 2000 år gammal ökentradition är det rätta att följa och rätta sig efter. Spännande om man tänker efter. Tänk att Israel och Palestina är vår religiösa vagga. Det skulle vara spännande att läsa på lite om varför det har blivit såhär från första början.

Det jag tror mig minnas från religionsundervisningen var att det var en katolsk munk som drog i de rätta tåtarna för att de som hade makten i Sverige skulle överge asatron och att det var Gustav Wasa som införde kristendomen till Sveriges övergripande religion. Om jag inte är fel ute, och rätta mig gärna i såna fall, har Samerna direkta rötter till asatron - eller kanske mer andedyrkan... ...hmm... Det känns som jag är ute på lite skör is här. Vill ju inte direkt att männsikor ska bli stötta för att jag skriver felaktigheter.
Får nog rota rätt på lite böcker i ämnet. :)

Religion har blivit mer och mer intressant ju äldre jag har blivit. Kanske är det för att religionen har fått ett sammanhang då jag är intresserad av etik och sociologi eller också kanske det handlar om att jag känner en styrka i att fundera i banor kring att det nog kanske kan finnas något större därute. Men jag kan inte kalla mig religiös eller troende för den sakens skull. Sökande är en sån där term som jag tycker låter mer än lovligt flummigt, så det vill jag nog inte tillhöra. ;) Nyfiken är nog ordet jag söker...

Idag predikade prästen kring vad Gud anser om storhet, styrka och makt. Det var ganska intressant att lyssna till eftersom jag blev trygg då han gjorde liknelser till ett barn. Ett barns oskuldsfullhet och oskyldighet väger mer än makt och hieriarkier i samhället. Slutsatsen för mig är att om jag bara är mig själv och inte sätter mig på allt för höga hästar så kommer nog allt bli bra. Jag blir en bättre människa och världen ler mot mig. ;)

Något jag faktiskt kan ta till mig ur Bibeln är Bergspredikan. Att vända andra kinden till och att man ska vara mot andra så som man själv vill bli bemött. Fast saken är ju den att liknande budskap finns i alla religioner. Så generellt för människan är väl då att om man är en bra människa och bemöter alla andra värdigt så kommer den andra människan att vara lika snäll tillbaka, eller? Synd att det inte fungerar i praktiken...

Nu är klockan mycket och jag ska försöka få mig några timmars sömn. Lilla Lisa jamar och skriker sig hes för att hon vill att matte eller husse ska bry sig om henne...

26 juli 2008

En riktigt tragisk dag igår. En av mina arbetskamrater blev knivmördad i sitt hem. Kvar finns den lilla dottern...

Fy...
I en småstad som lilla Hjo...
...sånt här ska inte kunna hända!

Även fast jag inte kände henne så bra blir det ändå ett tomrum och ikväll har många tankar rört sig kring det som har hänt. Frågan varför... den lär man nog få vänta på, tyvärr.

Vila i frid.

23 juli 2008

Vet ni vad jag har kommit på? Jag älskar faktiskt livet!

Jag gillar att vakna på morgonen, äta den vanliga frukosten och se den vanliga dagen vakna. Det är skönt att veta att kvällen blir bra och att natten blir lika behaglig och välbehövlig som alltid. Jag är så enkel. Det behövs inget krångel egentligen, låt mig lunka på i min vardagstrall.

Jag behöver inget drama för att jag ska må bra, inget käbbel eller tristess.
Det jag behöver är min självkänsla, efter det klarar jag allt...

Idag har vi varit ute och gått i två timmar. Fötterna gör lite ont, men annars så känns allt jättebra. Jag är mätt i magen, tack vare att kompisen A kom över med det hon hade så att vi kunde fixa ihop någonting tillsammans. Trots allt käbbel igår verkar Henkeman ta det bra - och det är så skönt.

Var sak har sin plats och det gäller nog tid med. Allt ska ha sin tid. Säger som Farmor alltid säger, på sin breda västgötska: "Dä Schocker nok te räva, dä mä.." (det sjunker nog till röven, det med). Det säger allt. ;)

Min egen lilla livsfilosofi:
Säg ingenting du inte kan stå för,
var sanningsenlig och
ta livet med en klackspark.

Är tacksam över att jag är så pass säker i mig själv att jag faktiskt har lärt mig att det inte är värt att ta skit från andra och det är skönt. Jag tror det har att göra med min utbildning. Att jag försöker vända på problemet och tänka att det kanske är så att det är den andra människan som mår illa, inte jag. Att jag, även om jag fortfarande lär mig, försöker undvika att döma den andra människan. Att se problemet, inte personen. Att inte skjuta budbäraren.. ..ja, ni ser va? Att få lära sig det har gjort mig till en mer jordnära tjej, skulle jag tro.

Imorgon väntar Farmor och Britt på oss för då ska grillen på och fläskfilén få en schnygg bränna. Kära faster och farbror ska med, dom med. Det kommer att bli trevligt värre. På fredag stundar dragspelsstämman i Mariestad.

Det kommer bli konstigt att inte träffa Olle där, men jag får tänka på att han nog säkert är fullt upptagen med att spela med sina änglavänner. Det är ju så det är när man spelar tillsammans med människor som, i vissa fall, är omkring trettio år äldre än mig. Men å andra sidan håller jag kulturarvet vid liv.

Nu ska jag ta en lång och välbehövlig dusch.
Ibland behöver jag få skriva ur mig saker som trycker mig. Det är så jag fungerar till min natur och något som gör att min vardag fungerar utan att jag blir ett grubblande kollo. Mitt senaste inlägg har väckt känslor hos människor som kännt sig träffade och dessutom illa berörda av det jag har skrivit. Detta är dock inte min mening, utan jag vill bara få ur mig inneboende aggressioner för att jag ska må bra.

Jag kan hålla med om att det jag skrev kan verka träffande men min mening är inte att anklaga, missbehaga eller smutskasta några av mina eventuella läsare. Inlägget handlar mest om mina frustrationer och är ett sätt för mig att bearbeta det som får mig att känna mig illa till mods. Det är väl ändå det som är meningen med att ha en blogg? :)

Min händelserika kväll slutar här. Imorgon är en ny dag med plats för mer trauman, missförstånd och annat som gör att livet känns tungt att leva. Men det är ändå det enda liv jag har och då får jag lov att ta vara på varje enskild minut av det.

Som jag ser det finns det en styrka i att vara stark. Det handlar inte om att vara den som trampar på andra i sin framfart mot sitt utopia. Det handlar om att vara den som stannar upp och räcker fram en hjälpande hand mot den som inte orkar gå.

Att hålla sig till sanningen kan vara tungt ibland och det kan vara svårt att hitta styrkan i det och gömma sig bakom en lögn, eller fem. Tyvärr vinner man nog ingenting på det. Istället tvingas man stå till svars för det man säger och nästlas in mer i lögnens tveksamma sköte. Håller man sig till sanningen vet man vad man ska säga och hur man ska säga det. Då finns det heller ingen risk att trassla in sig i annat som inte är sant.

Konflikter är energitjuvar som oftast smakar mer än dom kostar, om någon frågar mig. Det kan bli svårt att skilja sak från fakta och människor kan bli lidande även fast det egentligen inte finns någonting som de har gjort, sagt eller tänkt som kan vara något konstruktivt i den uppblossande debatten. Det är alltid lättare att säga "du har fel, jag har rätt". Tänk om det vore lika lätt att säga "Du kan ha en poäng här". Det är lättare att utse syndabockar och svårare att försöka se saker och ting ur "dom dummas" perspektiv.

För visst är det väl så att jag minsann vet bättre än alla andra? Och att dom andra töntarna minsann har så fel att det nästan är skrattretande att dom inte förstår hur borta dom är... Tänk om man kanske skulle säga att man kanske kan se varför personen reagerar som han, eller hon, gör och att anledningen till att jag kanske känner olika beror på...

Att lära känna sin motståndare, heter det. Som jag ser det handlar det om att se människan bakom kombattanten. Det jag känner, all min frustration, ilska eller rädsla, det känner säkert min motståndare med. Jag sa det tidigare och kan skriva det igen. Det är aldrig en persons fel att två människor bråkar. Kärnan i den meningen är, för mig, att det viktiga är att hitta problemet, inte att smutskasta personen.

Jag såg på ett program som handlade om HBT-personer igår och en av männen sa någonting som jag tycker är sant:

"Jag tycker inte om att bli slagen. För det gör ont."

Enkelt? Kanske. Men i stridens hetta kan det vara lättare att ta till tillhyggen som skadar människan men som lämnar problemet oskatt. Att vara rädd i en diskussion och att försöka skada personer ser jag som ett sätt att dölja sitt innersta. Att vara rädd för att bli sårad av den grymma verkligheten. Att vara rädd för att vara sig själv. För det gör för ont att bli sårad av en dum kommentar, eller ett illasinnat verbalt slag över sina slitna argumenationstekniker. Men om man vågar stå där, naken.. och man vågar ta emot konflikten, diskussionen eller dom där dumma kommentarerna. Då är man stark.

Man är stark för man vet att det bästa vapnet av alla är sanningen.

22 juli 2008

Livet i en småstad är nog så idylliskt. Missförstånd, skitsnack och allmänt smutskastande verkar höra till vanligheterna. Det är så man vill gråta vissa gånger. Skygglappar och beskyddande vingar i all ära. Lögner, ryktessprindning och allmänt käbbel. Blir så trött.

Speciellt då det som berörs och den som blir hackad på inte har gjort någonting. Det kanske behövs skitsnack för att skapa en dynamisk värld, vad vet jag. Men man ska nog inte vara tvär att skipa rättvisa på allt för lösa boliner heller. Det fungerar inte att bygga upp sina argument på fakta som egentligen är rena luftslott.
Men det är heller inte en persons fel att två människor bråkar.

Ibland räcker det visst med att prata om småsaker för att det ska bli en höna av en fjäder. Det bästa kanske egentligen vore att ange ett bindande tysthetslöfte. Synd bara att livet skulle bli väldigt trist om man inte fick använda sig av talets gåva. Då kanske det är tur att man har skrivandet som bas för vad man tycker och tänker...

Jag vet inte riktigt hur livet kommer att utvecklas just nu.
Vad jag vet är att det känns fel att få ovänner då det faktiskt inte är vi som pratat brevid mun.

Jag hade en känsla av att flytta tillbaka hem skulle bli bra, men som det känns nu trivdes jag bättre rent psykiskt i Karlstad. Det är säkert bara tillfälligt, men det absolut värsta jag vet är falska människor, inskränkthet och osämja.

Som det ser ut just nu består stora delar av mitt liv av just de tre känslorna.
Blandat med ilska och vanmakt.

Jag kokar över när jag tvingas att umgås med människor som är hala som ålar rent mentalt.
Lismar som sjutton och som inte vågar stå för det de säger...
och som gömmer detta faktum bakom lögner.

Egentligen borde jag kanske tycka synd om dessa stackars människospillror, men det gör jag faktiskt inte. Jag kan, när jag ändå är på gång, villigt erkänna att jag själv är konflikträdd som få och att jag ofta är rädd för konsekvenserna som jag ibland skapar åt mig när jag valt att prata om saker och ting.
Men jag ogillar lögner!

Jag har fått umgås alldeles för närgånget med lögnen när jag var liten. Lögner, otrohet och ilska. Det är en treenighet som jag inte vill få tillbaks in i mitt liv igen. Det räcker så gott med att ha haft en närstående till mig som genomfört allt som går att genomföra inom temat falskhet och lögner.

Har en känsla av att livet skulle fungera väldigt mycket bättre om människor hade modet, eller orken, att säga som det är. Hur illa det än må vara. En lögn krånglar bara till allting. Blandar man dessutom in en massa utomstående parter så blir det bara värre.. och då kanske man väljer att lägga till en liten lögn för att skydda sig för stunden. En människa som ljuger är en svag person. En människa som ljuger för egen vinning skull och som drar med sig andra i fallet.. en sån människa är definitivt inte min typ av människa.

Om människor omkring mig hade modet att lyssna, se varandra i ögonen och våga prata med varandra istället, för vad vissa anser, om varandra skulle göra livet betydligt trevligare att leva. Man kanske inte kan älska alla, men då är det faktiskt bättre att visa det istället för att snacka dynga.

Jag vill avsluta det här inlägget med att säga att jag och henke faktiskt är människor som säger sanningen och som ogillar människor som baktalar andra. Det är synd att vi blivit indragna i en hel härva av drama för något som faktiskt inte stämmer. Och det är synd att det som kan ha hänt egentligen är en liten fjäder som transformerats till en dinusaurie. Jag och Henke vill inte någon annan människa något ont eller vill skada folks förtroenden.

Ta er tid och lyssna innan ni väljer att döma för sjutton...





21 juli 2008

Solig dag idag. Hanna har varit här över natten och nu är det lite dötid då jag väntar på att diskmaskinen ska bli klar. Henkeponken och Hanna spelar spel, katterna sover och jag knattrar på datorn.
Är det det som är vardagslunk de lux? :)

Jag har bara fyra dagar kvar av mitt sommarvikariat och det känns faktiskt riktigt bra. Nu är det skolarbete som gäller. I stor skala. Men bara jag sätter mig ner så får jag nog gjort det ganska snart skulle jag tro.

Imorgon ska jag till kära faster och ta med lilla datorn för att skriva ner alla låtar vi spelar - det blir ungefär två a4-sidor med tre spalter. Det känns bra att hålla kulturarvet vid liv. Sen ska Eira hjälpa mig att sy en alldeles egen laptopväska.

18 juli 2008

Idag är en slö dag. Det känns som att världen håller andan inför vad jag tror är ett ordentligt åskväder. Det är inte det att bara jag är trött och sliten, utan det känns som att allt är slitet. Ungefär som i den där filmen som är baserad på en Stepgen Kings böcker, då ett flygplan tvingas nödlanda och det visar sig att det har landat i det förflutna. Det jag kommer ihåg mest från både boken och filmen är den psykiskt sjuke mannen som långsamt gör smala strimlor av pappersark. Langoljärerna! Så heter den ju. :)

Mätt i magen är jag med. Lunchen bestod av röding i römme.. en firre som käre farbror fiskat upp från älven i norge och sedan fryst in, enbart för min skull. Det smakade mer än lovligt gott. Middagen var mer vardagsnära i form av korv stroganoff och ris, men det är gott det med.

Det är lugnt och skönt i lyan idag. Henke kämpar med att få kabeln mellan teven och datorn att fungera igen och Anni har slocknat på soffan. Katterna sover, dom med. Så det enda som egentligen hörs är mitt knattrande på datorn, tevens flimrande och Henkes allt mer irriterande suckar. Teknik kan vara nog så enerverande ibland.

På tal om sömn så blev jag glatt överraskad igårkväll. Lilla kissen Lisa vill sova på mattes mage. Det är något hon inte har velat tidiagre. Så jag fann mig liggandes på rygg med en nöjd och spinnande kisse på mig... och med ett fånleende på läpparna. Stunden varade dock inte så länge eftersom husse skulle sova och hans nattbestyr var mer intressanta än en gosstund. ;) Men det känns ändå bra att katterna blir mer och mer keliga för varje dag.

Imorgon ska vi fira Hanna på hennes 18-årsdag. Det ska bli trevligt att träffa alla släktingar och vänner och äta god smörgåstårta. Lilla Hanna.. hon var nio när jag och Henke blev ihop. Det är nästan så att jag drabbas av en släng sentimentalitet. ;)

17 juli 2008

Hittade några böcker på jobbet idag, och eftersom jag är en riktig bokmal var jag tvungen att läsa igenom dom. :) Blev faktiskt glatt överraskad när jag hittade böcker som faktiskt berör min utbildning på ett bra sätt. En text om att lyssna. I min utbildning har jag haft flertalet övningar och föreläsningar kring ämnet aktivt lyssnande och det är något som är intressant att praktisera i praktiken...

Hursomhelst, så här skriver Kay Pollak i sin bok "Att växa genom möten" (s.81):

När jag ber dig lyssna på mig
och du börjar ge mig goda råd
har du inte gjort vad jag bett dig om.

När jag ber dig lyssna på mig
och du börjar förklara varför
jag inte ska känna som jag gör,
trampar du på mina känslor.

När jag ber dig lyssna på mig
och du tycker att du måste göra något
för att reda ut mina problem sviker du mig
hur underligt det än kan låta.

Kanske är det därför som böner hjälper en del människor.
För Gud är stum och ger inga goda råd
eller försöker "greja" saker och ting.
Han lyssnar bara och låter mig klara mig själv.

Så lyssna på mig är du snäll
och om du vill prata kan du väl vänta på din tur
en liten stund så lovar jag lysna på dig.

Jag tycker att texten ovan säger en hel del om hur människor ofta har så mycket att säga att de glömmer bort att det är minst lika viktigt att lyssna - fast på ett bra sätt. Att titta ut genom ett fönster, flacka med blicken och snegla på klockan är inget bra lyssnande. Att vara uppmärksam, lugn, hålla ögonkontakt och sammanfatta vad den andre samtalsparten säger är däremot bra lyssnande. Men svårt.

Det tar på krafterna att aktivt lyssna till en annan människa.
Att inte försöka flika in en massa råd, tips eller egna funderingar...
Testa någon gång. Se människan som talar, lyssna till vad hon har att säga och sammanfatta för att visa att du förstår. Det är faktiskt roligt att se hur just den människa som valts ut för detta ändamål lyser upp.
Hon blir sedd.
Någon märker henne...

Förutom allmänt filosofernade över lyssnandets problematik och fallgropar kan jag lägga till att jag snart har arbetat av större delen av sommaren och att det känns osedvanligt bra. Jobbet är bra och jag känner att jag faktiskt kan det jag bör kunna och att jag är nog så kompetent för att klara av att arbeta med människor som behöver extra omsorg. Det känns faktiskt fint. Jag förstår inte människor som anser att ett arbete som hjälper andra människor i deras vardag är det samma som att torka bajs dagarna i ända.

Att hjälpa andra är en berikande sysselsättning som stärker ens egen personlighet och som gör att man blir stark i sina egna värderingar. Om jag kan få min brukare på ett bra humör blir även jag glad. Kanske har jag fortfarande mitt kommande arbete i ett rosa kärleksskimmer, men det känns som lilla jag har hittat en plats i världen där jag faktiskt kan vara till nytta. Sånt känns bra i hjärtat.

12 juli 2008


Sommarjobb i massor. Inte konstigt att man jobbar, sover och kanske äter i mellan. :)
Det blir en del i det vita kuväret, förvisso.

Jag var ute och slösurfade häromdagen och kom in på det otippade ämnet krukväxter. Där hittade jag en växt som kallas för "Den vandrande Juden" (
Tradescantia fluminensis för er nagelbitare)... ja, du läste rätt. Först skrattade jag lite åt namnet i fråga, för att senare blir arg. Hur sjutton kan man döpa en växt till ett sånt namn från första början? Inte blev det bättre av att farmor sedan berättade att den stackars klängväxten dessutom bar på oket att vara olycksdrabbad - eller rättare sagt, att den drar olycka in i hemmets lugna vrå. Snacka om en antisemitsik växt!

Tydligen handlar det om en kristen händelse, så här står det på wikipedia:

"
Ahasverus, den vandrande juden, legend som handlar om en skomakare vilken skall ha nekat Jesus vila under vägen till Golgata. Ahasverus skall ha sagt "Gå din väg, gå din väg" varvid Jesus ska ha svarat "Jag går, men du ska stanna kvar tills jag kommer åter". Sedan dess kan enligt legenden Ahasverus ses vandra runt om i världen, tills domedagen."
-------------------------------------

Annars är det väldigt lugnt just nu. Slöjdmässan grasserar den här helgen. Det är knallar i hela stadsparken som alla vill sälja sina saker som de pulat med under vinterhalvåret och det finns lika mycket människor som vill köpa detta åtråvärda hantverk - alla utom jag då kanske. ;)

Jag ska i alla fall ut i det fina vädret strax, var bara tvungen att skriva ner lite om den stackars krukväxten först.