Var och sjöng med myskören idag. Tänk att musik är så beroendeframkallande och fyllt av gemenskap. Tänkte lite över det här med kristendom. Vi här i protestantiska lilla Sverige anser att en 2000 år gammal ökentradition är det rätta att följa och rätta sig efter. Spännande om man tänker efter. Tänk att Israel och Palestina är vår religiösa vagga. Det skulle vara spännande att läsa på lite om varför det har blivit såhär från första början.

Det jag tror mig minnas från religionsundervisningen var att det var en katolsk munk som drog i de rätta tåtarna för att de som hade makten i Sverige skulle överge asatron och att det var Gustav Wasa som införde kristendomen till Sveriges övergripande religion. Om jag inte är fel ute, och rätta mig gärna i såna fall, har Samerna direkta rötter till asatron - eller kanske mer andedyrkan... ...hmm... Det känns som jag är ute på lite skör is här. Vill ju inte direkt att männsikor ska bli stötta för att jag skriver felaktigheter.
Får nog rota rätt på lite böcker i ämnet. :)

Religion har blivit mer och mer intressant ju äldre jag har blivit. Kanske är det för att religionen har fått ett sammanhang då jag är intresserad av etik och sociologi eller också kanske det handlar om att jag känner en styrka i att fundera i banor kring att det nog kanske kan finnas något större därute. Men jag kan inte kalla mig religiös eller troende för den sakens skull. Sökande är en sån där term som jag tycker låter mer än lovligt flummigt, så det vill jag nog inte tillhöra. ;) Nyfiken är nog ordet jag söker...

Idag predikade prästen kring vad Gud anser om storhet, styrka och makt. Det var ganska intressant att lyssna till eftersom jag blev trygg då han gjorde liknelser till ett barn. Ett barns oskuldsfullhet och oskyldighet väger mer än makt och hieriarkier i samhället. Slutsatsen för mig är att om jag bara är mig själv och inte sätter mig på allt för höga hästar så kommer nog allt bli bra. Jag blir en bättre människa och världen ler mot mig. ;)

Något jag faktiskt kan ta till mig ur Bibeln är Bergspredikan. Att vända andra kinden till och att man ska vara mot andra så som man själv vill bli bemött. Fast saken är ju den att liknande budskap finns i alla religioner. Så generellt för människan är väl då att om man är en bra människa och bemöter alla andra värdigt så kommer den andra människan att vara lika snäll tillbaka, eller? Synd att det inte fungerar i praktiken...

Nu är klockan mycket och jag ska försöka få mig några timmars sömn. Lilla Lisa jamar och skriker sig hes för att hon vill att matte eller husse ska bry sig om henne...