Gäsp

Idag är en rätt trist dag. Det är molnigt ute. Jag vaknade med ett ryck och kände mig lika trött som innan jag somnade. Henkeponken är och jobbar, damerna pälsboll sover och jag slöar framför datorn. Nu fattas bara överkokta makaroner och ketchup så är vardagstristessen ett faktum...

Ska försöka att fixa iordning lite i lyan innan Farmor kommer hit ikväll. Tänkte ta en promenad och köpa nån liten blomma och något gott till fikat. Men det tar jag när Henkeponken kommer hem. 

Nu blir det musik i lurarna och väntan på något roligare. ;)

Cafétajm

Idag skulle jag promenera med en kompis - L och hennes lille son G. Vi gick en runda och hamnade på café. Där satt vi och snackade bort tiden för att sedan knalla hem igen. Jag fick tillbaka mina scullcandylurar och det kändes som jag fick tillbaka en snuttefilt. Älskar verkligen dom där lurarna. :)

Tänkte jag skulle vara smart idag och inte tugga tabletter. Det gick åt skogen. Efter jag kom hem från promenaden hade jag rejält ont och fick tugga i mig tabbeluringarna igen. Känns tråkigt att behöva leva med en massa kemikalier i kroppen hela tiden, men om det är vad min kropp behöver så ska väl inte intellektet komma här och klaga - antar jag. 

Jag fick lite ensamtid med pälsbollen Lisa. Hon la sig faktiskt och gosade - på min arm. Det här till ovanligheterna. Så vi kelade nog i tio minuter innan hon bestämde sig för att hoppa ner. Mysigt värre. Pälsbollen Olga ville gosa, hon med..  men hon anser att det är bättre att hänga över mattes axel istället. Då trivs hon och spinner som bara den. Det är nästan lika trevligt som att bli borstad med kattborsten. :)

Ska ta det lugnt resten av dagen. Tycker jag varit ganska igång ändå. Med promenad och fika med tillhörande stenhårda stolar. Då kan man kanske vara slacker resten av kvällen. Eller, måste hänga upp tvätten först...  sen kan jag vila/lata mig. :p

Ha det väl därute och ta hand om varandra.

Mums, så gott...

Zonterapi och musik

Igår var jag i Jönköping och spelade lite bas tillsammans med det vanliga spelgänget. Jag hade med mig både badring, filt och kudde att sitta på, men det blev ändå mycket gå och stå på grund av att det gjorde så förbaskat ont att sitta still med en tung bas över knäna. Men jag hade förberett mig med lite påfyllning av de starka tabletterna, så värken dövades lite där - ett tag. 

Bredvid satt det en man i 40-års åldern som började bubbla på om zonterapi. Jag lyssnade inte sådär jättenoga i början, men han fortsatte att vara påstridig om zonterapins fördelar. Till slut säger han: "Ge mig dina händer så ska vi se om jag inte kan lindra din smärta lite." För att få tyst på honom så gick jag med på det och han började massera min nederdel av tummen för att där fanns nerver till svanskotan och nedre delen av ryggraden. Samtidigt som han masserade förklarade han lite om det här som var så fantastiskt med zonterapin. Att nervtrådarna slutar på samma ställen både i händerna och fötterna, men att det verkar bättre om man masserar sina fötter. Sen berättade han att det var viktigt att massera medsols eftersom det frigjordes mer positiv energi av detta och att mer endorfiner släpptes loss på det sättet. Det var en spännande föreläsning, om inte annat. Samtidigt så lindrades smärtan något, men kanske mest för att jag nu hade skavsår på bägge handflatorna istället. 

Huvudsaken var att jag gjorde mannen glad och att han kände att han gjorde nytta. För han blev helt salig över att han hade fått hjälpa mig till ett mer smärtfritt tillstånd. Vad gör man inte för att vara snäll? ;) Har faktiskt lite svårt med det där. Speciellt eftersom jag lärt mig att immunförsvaret sitter mellan tårna, men han hävdade, trots att nerverna skulle sluta på samma ställen både i fötter och på händerna, att sagda immunförsvar istället fanns på fingertopparna. Men jag orkade inte ställa kritiska frågor till honom...

Idag sova jag länge. Men när jag vaknade hade jag ont i precis hela kroppen. Eller, jag kanske inte har ont i lillfingret eller stortån, nu när jag känner efter. Men jag har en rygg som heter duga - det kan jag lova er. Antagligen tog jag ut mig lite för mycket igår, trots alla mina försiktighetsåtgärder och det är väl det jag får betala tillbaks idag istället. 

Jag lockade med A och S med glad musik av Flogging Molly. S blev helt salig och hon undrade vart man kunde få tag på mer musik av sagda band. Kul att locka in en tonåring till min musiksmak. Men sen är hon musikalisk som få med. ;) Käre Farbror däremot var väldigt anti, trots att han uppskattade mina nya lurar och min mp3-spelare. Nackdelen med detta upptåg var att jag glömde både mina hörlurar och min Mp3 i bilen. Så jag antar att jag får halta upp och hämta dom under dagen. Men det bär emot. Tycker inte om smärta som känns i varje steg, rörelse eller ansats till rörelse. Det är inte bara att röra på sig så försvinner det..  

Nej, jag sitter inte still hela tiden, men det är jobbigt att gå. Får väl se om jag orkar mer framåt dagen. Hoppas det, för det är tråkigt att ha ont hela tiden.

Ha det gott därute och ta hand om er. :)

Ps. Hittade inga bilder som var lagom stora när det gällde händernas zoner, så ni får en fotbild istället. Bilden kommer härifrån. Ds.

Gräsänka

Sitter ensam i lilla lyan ikväll. Henkeponken är på spelkväll hemma hos lillasyster med pojkvän. Ganska trevligt ändå. Att vara ensam, menar jag. Jag får göra precis vad jag vill. Ha tevekontrollen för mig själv och kan lyssna på vilken musik jag vill, utan att Henkeponken kommenterar, vad han anser, är min dåliga musiksmak.

Min kväll har bestått av att uppspelt sitta i soffan och titta på premiären av så ska det låta och att försöka få pälsbollen Lisa att inte fara upp i fönstret bara för att hon har tråkigt och vill ha mattes uppmärksamhet.

Jag har ätit lite godis och druckit en dricka. Har fortfarande ont i ändan, men annars är det ett hel okej kväll. Dräller omkring i urtvättade gympabrallor och bara finns..  

Imorgon ska jag till Jönköping och spela lite bas. Så det blir jag, badringen Viola och så resten av spelgänget. Antar att det blir spelat två låtar för att sen få lalla runt och undvika att ha ont och spela lite till. Bra med rutiner och konsekvens, kan jag tro.

Nu ska jag strax borta mina tänder och krypa ner i bingen för lite skönhetssömn. Antar att Henkeponken dräller in någon gång i natt, men ömmande tummar och ett stort leende på läpparna. Det här med Tevespel - det är hans gebit. :) Min goe, söte Henkeponke. 

Ta hand om er, nu ska jag umgås med mina pälsbollar och sova. 

Knack, knack...

Hade en trevlig, men tidig kväll igår. Var inte riktigt på spelhumör och därför töltade jag hem tidigt från spelträffen. Somnade runt halv tio ungefär och vaknade inte när Henkeponken kom och la sig. Däremot vaknade jag med en skräll klockan 05.12.

Det är någon som knackar. Antingen på dörren eller i trapphuset. Jag reagerar med, att från sovande sätta mig spikrakt upp i sängen. Den smärtan, säger jag bara. Den var som ett långsamt vulkanutbrott. Fy, för den lede så ont det gjorde! Så snälla, om ni vet vem som knackade i vår trappuppgång i natt kan ni väl ge vederbörande en rejäl smäll på käften.

Själv fick jag ta en värktablett till, torka tårarna och försöka somna om.

Annars har inte dagen erbjuder något exalterade, utom att jag orkade duscha utan att somna i duschen. Det var något av en prestation. ;)

Ha det gott och ta hand om er. 

Kronans Droghandel

Idag har jag varit på ett riktigt äventyr. :)

På två timmar har jag hunnit med att lämna in mina sjukpapper hos chefen, köpt en ny badring att sitta på, varit på apoteket, promenerat en lång omväg hem, ätit middag och klappat goskatter. Det är nästan rekord för mig, nu när svanskotan from hell basunerar ut sitt ogillande.

Lite spännande det här med apoteket. Har hamnat i en tablettcirkel...

Äter starka värktabletter som bidrar till att jag drabbats av muntorrhet. Då måste man köpa sugtabletter för detta. Dessa starka tabletter bidrar även till illamående.. då får man köpa åksjuketabletter för att mildra denna åkomma. Förutom de starka tabletterna äter jag även Alvedon. Då ballar min mage ur. Därför får jag även regelbundet dricka bulkmedel och äta magsyretabletter för att återställa en sabbad tarmflora. Detta gör mig trött, så jag måste dricka Berocca för att hålla mig pigg...

Ja, ni ser. Livet för mig, just nu, är ungefär lika spännande som för en pigg 92-åring. ;)

Men dagsmålet för dagen är uppnått. Jag har promenerat och gjort de ärenden jag skulle göra. Klockan är nu runt middagstid, så en liten tupplur på detta blir nog fina fisken.

Annars rullar livet på i sina vanliga, intrampade, hjulspår. Det är bra. Bäst vore naturligtvis om min kära svanskota kunde bli lite bättre, men det lär jag få vänta på ett bra tag till. Imorgon ska jag försöka orka ta mig till kören igen. Behöver lite sång och musik i mitt liv just nu. Då blir det roligare att vara halvt invalidiserad.

Ha en underbar dag, vet jag... :)

Bilden kommer härifrån.

Mer sjukskrivning till mig

Att ha en sprucken svanskota kan ha sina fördelar. Sovmornar, alla är snälla mot mig och jag kan vara hemma och bara vara. Fast för mycket slacker är kanske inte helt okej. Eller. Jo, det är det faktiskt! :)

Att ha en sprucken svanskota gör ont. Rent förbattat ont. Så. Men det innebär även, i viss mån, rätt bra fördelar i form av extrapengar för sveda och värk. Vad gör man med såna pluringar då, månntro. Betalar räkningar? Köper mat? Nix! Jag handlar sånt som jag velat ha jättelänge. Och jag mår bra av det. (Eller också ger tabletterna rätt bra smärtlindring...) Så nu sitter jag framför datorn och poppar musik som jag lyssnar på i mina sprillans nya scullcandy-hörlurar och använder min nya mp3-spelare. Grabbarna Grabbers spelar spel som skränar och lever halv rövare.

Vanligtvis gör det mig smått knäpp eftersom det är så trista ljud. Men idag lyssnar jag på Lars Demian istället och mår prima Ballerina. "Så vi beger oss till Asien, där vi beter oss som as igen..." Den där mannen kan skriva texter. ;)

Jag har fortfarande skitont. Men nu kan jag nästan vara normal igen. Grejen är att jag inte orkar lyfta tunga saker eller vara nere på golvet och kravla. Vilket faktiskt innefattar en hel del av vad jag gör i mitt arbetsliv i vanliga fall. Äter fortfarande tabletter, men nu bara morgon och kväll.

Livet känns helt okej just nu. Bortser jag från att jag har ont 24:7 så kan jag faktiskt ärligt säga att jag är lycklig. Våren är på gång och snön smälter. Det är gott att leva och veta att man har vänner och familj omkring sig som bara vill mig väl.

Ta hand om er. :)

Härifrån kommer bilden.

hihi

Blev lite kär i dom här skorna. Känns så Diggelo,diggeley.

Spelat lite spel idag. Spöade småpojkarna i Mortal Combat.

Är lite trött och har fortfarande ont. Men, men.. sånt är trist att skriva om.

Ta hand om er och dröm fina drömmar om glittriga skor!

Jahaja. Men tack då - jäkla skit!

Igår var en spännande dag. För då skulle jag åka långt i bil sen jag gjorde illa mig. Två tabletter ner i matluckan, av den starka sorten, om det skulle bli jobbigt. Tjena. På vägen, som var ganska krokig, började jag svettas. Vi snackar inget litet gulligt svett på läppen svett här inte. Vi snackar svettas som en gris. En biverkning av tabletterna. Tackar hjärtligast för det, kära Tramadol.

Väl på plats var det riktigt trevligt. Hamnade på kafferep av den gamla skolan, med sju sorters kakor och bulle och kaffe serverat i små kaffekoppar med rosa blommor på. Jag hade visserligen lite problem med själva sittandet, för det var något igår som inte var helt hundra. Så jag vred nog lite på mig där i mjuka avokadogröna fåtöljen. På hemvägen blev jag trött. Något som inte heller är konstigt eftersom tabletterna jag måste ta gör mig sömnig. Så jag sov från Sätra till Hjo. Trevligt resesällskap jag måste varit.. men, men.. man kan inte rå över allt.

Sen var det spelmöte. Jag gick dit med en gång efter bilresan. Då var jag i behov av nya tabletter så jag skakade en del och hade rätt ont. Så ner med tablettåbäkena bara. Sen gick några timmar i goda vänners lag och sen blev jag jättetrött. Somna på stolen trött. Så jag gick hem, borstade tänderna och gick och la mig. Här blev det fel. Jag glömde tabletterna!

Klockan 3.42 vaknar fröken. Fröken är då kissenödig och behöver gå upp på toaletten. Vad fröken i det här ögonblicket inte inser är att svanskotan inte är lika inbäddad i tablettbös som den brukar vara. Detta meddelar därför valda kotjäkel på bästa sätt. Att jag snudd på stupar ur sängen eftersom smärtan skär genom märg och ben! Tack, tabletterna för den.

Det blir akut haltande, med tillhörande "ajsomfan.." och "jädra skit, förbannade as..." och andra små verbala tillhyggen till medicinskåpet för inmundigande av tabletter. Efter det stirra i taket en timme innan de verkar och sen vakna lagom till klockan slog tolv slag på torget. Bah!

Det jag lärt mig av detta är att min kropp tydligen inte mår så gott som jag lurats tro. Jag orkar kanske inte mer att vara i farten så mycket som innan (även om jag, enligt egen utsago nog inte var så rörlig innan heller) och att tabletterna verkar förträffligt - när jag kommer ihåg att ta dom. Så idag ska jag ringa till Tant doktorn igen och be att få förlängd sjukskrivning.

Håll tummarna för mig, gott folk...

[No Content]

Idag hade jag planer att skriva just det där eminenta blogginlägget som skulle kunna vara ett sådant informationsflöde som lockade människor som flugor till just mitt lilla bloggkrypin. Nu blir det kanske inte ett sådant inlägg. Inte idag.

Livet rullar fortfarande på i samma banor som igår. Kanske är jag lite mindre trött idag. Eventuellt har jag lite mindre ont. Möjligen funderar jag mindre på vart mina två veckors sjukskrivning tar vägen...

Jag vet att jag känner mig fin idag. Med nyinköpt klänning, nyfärgat hår och fina armband. Jag vet också att våra fyrbenta damer gillar sin matte. Jag är väl medveten om att jag har världens underbaraste pojkvän och att jag, i skrivande stund, är lyckligt nykär.

Återkommer imorgon så kanske det där underbara blogginlägget vill krypa fram ur min fantasi. Idag ville min fantasi leka Madame Bovary. Hoppas bara den undviker att tugga arsenik.

Ha det väl, min vänner. Nu ska tant sova gott en sväng.

Bilden kommer härifrån.

Zzzz..zzzz..zzzzzzz

Så trött. Så. Fruktansvärt. Sömnig!

Som tidigare skrivits äter jag rätt starka tabletter. På plussidan skapar jag rutiner. Mitt liv delas in i käcka sextimmarspass, där jag är rätt okej i fyra timmar. På de fyra timmarna kan jag passa på att göra saker. Saker som inte skulle vara något alls i vanliga fall. Som nu.

Jag håller på att färga håret. Det tog en halv evighet och nu, när hårfärgen väl är i, så sitter jag och halvsover. Jag menar. Jag har ju faktiskt sovit en hel natt. I tolv (!) timmar. Likt förbaskat skulle jag kunna sova lika länge till. Efter hårfärgningen och tillhörande dusch ska jag och Henkeponken gå på promenad i solskenet. Känns som jag kommer sova gott efter det. Suck.

Funderar en hel del över min sjukskrivning. Jag menar. Idag är det en vecka sen jag trillade. Jag känner fortfarande av att jag har ont, men det är betydligt bättre än när jag gjorde illa mig. Ändå har jag skitont. Tror att tabletterna dövar en jäkla massa smärta och det är det som gör mig trött. Ändå måste jag orka att gå till jobbet den 17:e. Ett jobb som är rätt stillasittande större delen av tiden. Och jag har en känsla av att Sven-Styrbjörn inte får följa med mig på jobbet. Är ganska osäker på om jag kan återgå till jobbet i tid. Det suger.

Jag får försöka att bara vara de här återstående dagarna och se hur jag mår framöver. Det känns ganska stressande att behöva bli frisk snabbare än vad kroppen vill. För att jag ska kunna komma tillbaka till jobbet, fräsch som en nyponros. Men det måste väl ordna sig, antar jag.

Just nu är jag rätt velig, mitt i all trötthet. Men, men...

Ta hand om er därute iallafall. :)

Joråsåatte...

Ni vet såna där drömmar man kan ha. Att man trillar ner från en trappa, eller en stege eller annat. En sån där dröm där man spritter till och vaknar. En sån dröm hade jag inatt. Jädrar i min lilla låda så ont jag fick. Och så rädd jag blev. Jag menar, jag har ju ont sen innan.. och nu blev det ännu värre. Henkeponken fick hålla om mig tills jag somnade om igen. Jag var kallsvettig och skakade. Så det fick bli en dundertablett till inatt. Förbannade skit!

Har varit ute och hälsat på Farmor och Britt idag på morgonen. Henkeponken satte fast en presenning på deras tak som beslutat att ge upp under snön. Så det blir massor med jobb där till våren. Spännande med hus, det finns alltid gott om oförutsedda arbetstillfällen där. :)

Annars ska vi på middag ikväll. Kommer säkert bli trevligt. Men först vill jag sova en skvätt så jag orkar.

Ta hand om er, vetja...

Tjolahop, tjolahej, ner i maggen med dig..

Stel. Ont. Tråkigt.

Sådär.

Nu kanske vi kan ta allt det där andra som faktiskt har större betydelse än hur jag mår och hur jag känner mig. Vi var inne i Skövde igår. Fantastiskt. Jag kunde halta omkring, dra i en klädpalt där, akta mig för hala golv där och hade en sambo som välvilligt öppnade plånkan för sin sjuka flickvän. Kom hem med ganska många kassar och ett bättre humör. Möjligen kunde det förhöjda humöret bero på en extraintagen dundertablett, men ändå.

Sen däckade jag i fåtöljen under filmen. Har för mig att jag deltog i någon form av samtal, men är inte säker. Idag ska här bjussas på kycklinggryta.

Bra dag, mycket tabletter, fin helg.

Kram på er.

Solsken

Idag får jag privatchaufför in till stora staden Skövde. Hellre tölta runt där och se andra saker än det jag ser här hemma. Få vädra vingarna lite och vidga sina vyer. Känns som det blir en bra dag.

Men först ska jag häva i mig en balja kaffe.

Hare gottigast!

Om viljan

Jag vill rätt mycket. Hela tiden faktiskt. Kan nog säga att jag är rätt förbannat envis många gånger. Och dom säger ju att tron kan försätt berg och sånt. Den som myntade det ordspråket har inte stiftat bekantaskap med min svanskota. Min svanskota är envisare än ett urberg.

Idag har den bestämt sig för att vara bråkig. Att göra ont så jag inte kan sitta. Försöka tvinga i mig mer tabletter och ser till att lilla badringen inte hjälper. Jag uppskattar inte dessa små, rätt ordentliga, uttalanden som den ger ifrån sig. Jag vill inte sitta still precis hela tiden. Min svanskota vill varken att jag rör mig eller är stilla. Den vill bara göra ont och vara otrevlig.

Känns nästan som att ha någon liten rest av sitt sexårstrots fast i aktern. Vill inte. VILL INTE! Viiiiiiiilllll inte! Nix! Nej! NEEEEEJ!

Hade tänkt att komma iväg till körövningen idag. För att se någonting annat än mina invanda vyer. Jag ville det. Men det ville inte Svansis. Inte idag, inte ikväll. Inte på förbannat länge. Sådäså! Så det är bara att bita i det beska äpplet. Försöka hitta en sittställning som är bekväm mer än tio sekunder och hoppas på att det inte bara är skräp på teven ikväll.

Imorgon är det fredag. Då kanske Svansis och jag kan tölta ut på promenad. Fast med min tur lär jag väl halka omkull och bryta lårbenshalsen eller nåt. Bah!

Aja.. Jag är visst inte på bra skrivarhumör, kvällen till ära. Återkommer imorgon med trevligare tonfall och gladare själ.

Ta hand om er, vetja. Och akta för i jösse namn svanskotan om ni drattar omkull!

Jag & Sven-Styrbjörn

Halleluja!

Igår kom snälla kompis A från landet på den eminenta idén att ge mig en badring. Den är otymplig, knallgul och alldeles underbar. Tack vare den och mina kompisar tabletthelvetena som guppar omkring i magen kan jag nästan sitta normalt i min favoritfåtölj.

Idag har jag vaknat efter att ha sovit hela natten. Knaprat i mig tabletter, fått i mig en rejäl grötfrukost, varit ute på en stapplig promenad tillsammans med kompis J, ätit mat och sovit. Snart är det tablettdags igen och antagligen kommer jag sova gott även efter det. Det bästa är att jag inte har riktigt lika förbannat ont längre - vilket är skönt.

Sen har jag gjort en skadeanmälan idag med. Det och att skriva på bloggen får bli all tid jag lägger på datorn för idag. Kan liksom inte sitta i datastolen för där får inte Sven-Styrbjörn plats och så gör det ont aj aj igen...

Ta hand om er.

Förrädisk smärtlindring

Jag gillar inte att äta konstiga tabletter. Hellre vara sjuk och få det gjort, liksom. Men just nu måste jag tugga rejäla doningar. Vi snackar opiatpreparat här. Dessa små tabletter är både min räddning och min stora skräck just nu. När jag äter dom känner jag nästan inte av min onda svanskota, men när det slutar verka. Herreminje, säger jag bara. Fy för den lede så förbannat ont jag har!

Värsta smärtan var inatt. Klockan 03.52 vaknar jag. Jag behöver upp. Bara att vända sig tog en kvart och sen skulle jag upp. Den smärtan.. att resa sig från sängen och att stå på benen. Fy! Vacklar in på toaletten och där är jag på god väg att svimma. Är helt kallsvettig och äcklig. Henkeponken fick komma med vatten och leda in mig till sängen igen. Men först fick jag tugga i mig två panodil.

Som en van tablettmissbrukare räknar jag därför in mitt liv i sextimmarspass just nu. Vill inte riktigt veta av nattens äventyr igen. Men det är rätt tråkigt.

Idag blev jag helt slut av att åka bil inne i gigantiska Hjo och göra fyra ärenden. Jag körde inte själv, inte med dom tabletterna jag har guppande i magen, utan kära faster fick lalla runt med mig. Efter dessa bravader fick jag lägga mig och sova en timme.

Hurra, hurra.. jag har förvandlats till en sengångare.

Nej, nu ska jag inte skriva mer självömkande haranger. Behöver äta någonting. Återkommer imorgon för en ny, rafflande, beskrivning av mitt sjukskrivna liv.

Kram på er.

AAaajje x 2

Hemma nu ifrån sjukhuset. Kom hem med starka tebletter, sjukskrivning och en sprucken svanskota.

AAJJJjjje...

Just typiskt. Trillade och slog i min svanskota något kopiöst. Nu kan jag varken sitta, ligga eller stå utan att jag är mycket väl medveten om vart min akter sitter - och att den inte alls är nöjd. Väntar på att klockan ska bli tre så jag får åka till Tant Doktorn och se om jag går att laga igen...