Väl på plats var det riktigt trevligt. Hamnade på kafferep av den gamla skolan, med sju sorters kakor och bulle och kaffe serverat i små kaffekoppar med rosa blommor på. Jag hade visserligen lite problem med själva sittandet, för det var något igår som inte var helt hundra. Så jag vred nog lite på mig där i mjuka avokadogröna fåtöljen. På hemvägen blev jag trött. Något som inte heller är konstigt eftersom tabletterna jag måste ta gör mig sömnig. Så jag sov från Sätra till Hjo. Trevligt resesällskap jag måste varit.. men, men.. man kan inte rå över allt.
Sen var det spelmöte. Jag gick dit med en gång efter bilresan. Då var jag i behov av nya tabletter så jag skakade en del och hade rätt ont. Så ner med tablettåbäkena bara. Sen gick några timmar i goda vänners lag och sen blev jag jättetrött. Somna på stolen trött. Så jag gick hem, borstade tänderna och gick och la mig. Här blev det fel. Jag glömde tabletterna!
Klockan 3.42 vaknar fröken. Fröken är då kissenödig och behöver gå upp på toaletten. Vad fröken i det här ögonblicket inte inser är att svanskotan inte är lika inbäddad i tablettbös som den brukar vara. Detta meddelar därför valda kotjäkel på bästa sätt. Att jag snudd på stupar ur sängen eftersom smärtan skär genom märg och ben! Tack, tabletterna för den.
Det blir akut haltande, med tillhörande "ajsomfan.." och "jädra skit, förbannade as..." och andra små verbala tillhyggen till medicinskåpet för inmundigande av tabletter. Efter det stirra i taket en timme innan de verkar och sen vakna lagom till klockan slog tolv slag på torget. Bah!
Det jag lärt mig av detta är att min kropp tydligen inte mår så gott som jag lurats tro. Jag orkar kanske inte mer att vara i farten så mycket som innan (även om jag, enligt egen utsago nog inte var så rörlig innan heller) och att tabletterna verkar förträffligt - när jag kommer ihåg att ta dom. Så idag ska jag ringa till Tant doktorn igen och be att få förlängd sjukskrivning.
Håll tummarna för mig, gott folk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar