Som tidigare skrivits äter jag rätt starka tabletter. På plussidan skapar jag rutiner. Mitt liv delas in i käcka sextimmarspass, där jag är rätt okej i fyra timmar. På de fyra timmarna kan jag passa på att göra saker. Saker som inte skulle vara något alls i vanliga fall. Som nu.
Jag håller på att färga håret. Det tog en halv evighet och nu, när hårfärgen väl är i, så sitter jag och halvsover. Jag menar. Jag har ju faktiskt sovit en hel natt. I tolv (!) timmar. Likt förbaskat skulle jag kunna sova lika länge till. Efter hårfärgningen och tillhörande dusch ska jag och Henkeponken gå på promenad i solskenet. Känns som jag kommer sova gott efter det. Suck.
Funderar en hel del över min sjukskrivning. Jag menar. Idag är det en vecka sen jag trillade. Jag känner fortfarande av att jag har ont, men det är betydligt bättre än när jag gjorde illa mig. Ändå har jag skitont. Tror att tabletterna dövar en jäkla massa smärta och det är det som gör mig trött. Ändå måste jag orka att gå till jobbet den 17:e. Ett jobb som är rätt stillasittande större delen av tiden. Och jag har en känsla av att Sven-Styrbjörn inte får följa med mig på jobbet. Är ganska osäker på om jag kan återgå till jobbet i tid. Det suger.
Jag får försöka att bara vara de här återstående dagarna och se hur jag mår framöver. Det känns ganska stressande att behöva bli frisk snabbare än vad kroppen vill. För att jag ska kunna komma tillbaka till jobbet, fräsch som en nyponros. Men det måste väl ordna sig, antar jag.
Just nu är jag rätt velig, mitt i all trötthet. Men, men...
Ta hand om er därute iallafall. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar