Allvarligt. Vad är det med människor och tåg egentligen? Sitter på sista etappen och är på väg i svindlande hastighet hem till kära Hjo igen. Befinner mig i den tysta vagnen, där det just nu är tyst och mitt knattrande på datorn mycket väl kan ses som ett störande element. Om vi bortser från detta lilla faktum.

Låt mig beskriva mina medresenärer. Mitt emot mig har vi en militär med två stjärnor på bröstet. Vid min vänstra sida, på andra sidan gången, har vi två unga kvinnor. Framför dom sitter en man och läser en tidning och långst bort ifrån mig sitter en dam med uppblåsbar nackkudde och bläddrar förstrött i en kupétidning. Så långt är allt bra. Ända tills man lägger till ett störande element iform av en kvinna som svarar i telefonen.
Här är gruppdynamiken spännande.

Min militärkompis gör ingenting, utan tittar mest på klockan och gäspar. Kvinnan som läser kupé säger till med mild stämma att det är en tyst vagn. Tjejen ser ut att förstå och är på väg ut varpå mannen med tidningen blir rabiat. Han fullkomligt bär ut den stackars tjejen och stänger kupédörren efter henne och poängterar sedan, högljutt, att det här är TYSTA VAGNEN!..

Annars är resan lugn och sansad. Kommer hem klockan elva ikväll om det inte blir några förseningar. Ska bli skönt att få sova i min egen säng inatt. :)