Laddar batterierna idag. Det är ganska skönt. Ibland snurrar livet på så snabbt att man inte riktigt hänger med. Då behövs dagar av eftertanke och vila. En mental omstart.
Att bara göra sånt som behövs göra, som glömts bort kan vara nog så lugnande. plocka i och ur diskmaskinen, vattna törstiga blommor, laga mat och allt annat som bör göras i hemmet för att allt inte ska rasa ihop. Det är skönt.

Att tänka på att inte tänka alls. Det är någonting som jag behöver lära mig. Att vara i nuet och inte ta med mig saker och ting i tanken, vrida och vända på problemen eller grubbla över varför saker och ting är som dom är. Någon poängterade för mig att jag har så fullt upp med alla andra människors livskaruseller att jag inte har tid att åka på min egen. Att vara en människa som är omtänksam och som vill hjälpa har både för- och nackdelar många gånger.

Men det är ganska svårt. Jag är så van vid att se till att alla andra ska må så bra som möjligt att jag ibland skyfflar mina egna bekymmer och tankar åt sidan. Det är någonting som inte är bra. Att ta med sig jobbet hem är inget bra, det heller. Jag måste lära mig det. Kanske läge att tänka på att jag lämnar jobbet när dörren stängs efter mig. Jobb är jobb och jag är jag.
Jag är inte mitt jobb och mitt jobb är inte Jenny.

Kvällen kommer att bestå av matlagning. Quornlasange och hemgjord pannacotta till efterrätt. Kanske slår jag på stort och serverar smörstekta äppelbitar till efterrätten.
Det är faktiskt bara söndag en gång i veckan.