Skumt humör idag. Jag är trött, glad och irriterad på en och samma gång. Har massor med idéer om allt, men sen blir jag sur för att dom inte går att förverkliga precis NU. Jag blir lite irriterad på att folk inte har samma bild av mig som jag själv har och att jag har hamnat i en tyst- och timidfälla på jobbet. Inte för att det stör mig egentligen.

Tycker att det är ganska så skönt att vara den där personen som analyserar på håll och är en spindel på väggen. Men som det är nu så är jag så försynt att folk inte lyssnar på mig, för det verkar inte som de hör vad jag har att säga. Knepigt egentligen. Att faktiskt veta och ha kunskap om saker och ting, men att folk inte lyssnar. Och samtidigt veta att det handlar om att få människor att lyssna på just mig, för det är bara jag som kan berätta om mina kunskaper och tankar. Här kan vi snacka en evig cirkel.

Att ta plats. Det är svårt. Jag är inte den givna medelpunkten utan snarare den där människan som folk kommer till när dom känner sig risiga och behöver lite hjälp på vägen. Det är absolut inget fel i det.

Felet ligger kanske snarare i att jag har vissa tendenser att frottera mig i alla andras problem och att det, på sikt, tar en hel del av min energi. Många gånger utan att jag vet om det. Att vara en klassisk dörmatta är inget jag är stolt över. Att ständigt vara undfallande och försöka undvika konfrontationer eller konflikter är inte heller något bra drag i min personlighet. Det tyder på osäkerhet och låg självkänsla. Men jag har andra drag som jag är stolt över. Jag har en förmåga att få andra att börja tala. Jag kan skapa ett lugn hos människor. Jag får oftast människor att vara glada och är bra på att samtala med andra.

Min utbildning har gett mig en verktygslåda att kunna samtala med människor på ett sätt som är konstruktivt för båda parter. Men den har även gett mig rejäla bakläxor eftersom jag vet hur jag själv är i en samtalssituation och att jag gärna tar på mig rollen som slasktratt.
Sånt gör mig ilsken - på mig själv. Att vara lilla fröken duktig hjälper inte mig, inte att vara fröken struktur heller. Det är svårt att rannsaka sig själv. Men ibland behövs det med.

Nu ska jag inte grotta ner mig i mig och mitt mera. Det finns så många andra som har det betydligt värre än mig. Men ibland känns det skönt att få ner vissa saker på pränt. Bara för att jag själv har ett behov av det. Det betyder inte att jag på något sätt är irriterad eller arg på någon enskild person. Ibland är jag arg inåt - på mig själv. Det är det som är livet, det med.

Jag mår bra och har inga problem mer än att jag gärna funderar för mycket ibland. Jag är medveten om mina tankar och.. och.. sätt till valfri brasklapp här.. ;)

Enligt mina favvoritfärger röd, svart och lila hör det till min personlighet att vara: Kraftfull, passionerad, ha en inre styrka, besitta visdom, ha förmåga att tillförskanska mig stillhet, vara kreativ, känna ett stort mått av andlighet samt ha förmågan att få frid. Om det stämmer?

Det får som som känner mig bestämma. :)