Det är inte utan att jag blir fundersam över mig själv ibland. Hur det kommer sig att bara ett enda litet ord kan få mina känslor att svämma över. Ganska korkat, egentligen. Jag är en känslomänniska som gärna analyserar min omvärld. Jag har lätt att suga åt mig allt runt omkring mig som om jag vore ett läskpapper. Och när det där som fick mina känslor i gungning väl har nämnts så tenderar det att ta min hjärna i besittning. Det är dumt, korkat och knasigt. Men det är jag. Ett ord kan få konsekvenser för hur min dag ska se ut.
Jag blir fundersam över om jag verkligen behöver ta åt mig allting. Varför jag gör det och varför jag reagerar som jag gör. Spännande att lära känna vem man är när man närmar sig sina trettio. Alla människor vill känna sig behövda, men att bli trampad på är inte ett bra sätt. Det tar tid för mig att lära mig skillnaden på att vara Jenny och vara en dörrmatta med offerkofta. Självkänsla är bra!
Kanske är det inte mig det är fel på. Kanske handlar det om min omgivning. Eller inte. Vem vet?
Jag vet bara att jag just nu sitter med en opponeringsuppgift som blir en tuff nöt att klara av. Där behövs min kompetens och min tankekraft. Inte på allt annat runtomkring. Jag mår bra och känner mig pigg och alert. Inga förflugna ord ska få stoppa mig.
Ta hand om er därute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar