Sammanfattningsvis

Läs mer om Heligenhafen här.

Under den gångna tiden har jag faktiskt hunnit med rätt mycket. Helgen var planerad för barnvaktande. Ett trevligt litet avbräck. Lillkillen och mellantjejen var faktiskt riktigt snälla. Lillkillen var dessutom stolt som en tupp efter att ha fått betala sitt eget godis till kassörskan, fått brygga kaffe till mig och hjälpt till att laga maten. Mellantjejen gav mig en helt annan syn på vad jag ansåg var logik. I deras värld är det fullt naturligt att glömma bort sina fötter när man sitter på en pall, vilket innebär att man trillar på näsan och slår sig när man ska resa på sig. *nickar förståndigt*

Efter det var jag med kära faster på bussresa till Tyskland. Det var jag och 40 pensionärer. Men det var trevligt i alla fall. Det blev påfyllning av förråden och sen passade jag på att köpa en parfym som är svindyr här hemma, men som jag fick för nästan halva priset på båten. Sånt är trevligt. Det jag kommer minnas från själva hotellet var radion, som inte gick att stänga av, inne på toa och dörrmattorna, i samma färg som heltäckningsmattan, som fick agera dukar. Hotellet hette "Den gröne jägaren" och låg vackert belägen strax intill motorvägen och med utsikt över en bensinmack.

Vid middagen fick jag sitta brevid en bordsgranne som började kvällen med att höja mig och mina tankar till skyarna och som, när han klunkat massa vodka, ansåg att jag var en bitterfitta eftersom jag skojade om hans partytrick. Ett partytrick i två delar. Det startade med att han tog en tändsticka och satte i munnen och sen, utan att använda händerna mina vänner, vackert placerade tändstickan så att den blev hängande i höger näsborre. Efter detta, och nu kommer finalen, kunde han ställa tändstickan upp utan att den hade något som helt stöd från något håll... ...Det var kanske då jag förstörde hans skämt genom att, efter att ha fått en tändsticka, valde att luta den mot min ölsejdel och hävda att just min tändsticka var alkoholberoende och behövde stöd för att kunna stå själv.

Det var då jag, i hans ögon, tydligen förvandlades till en bitter gammal tant.

Nåja, efter maten drog vi med några nyfunna kompisar till rummet för ytterligare socialiserande och då berättade jag för tändsticksmannens andre bordskavaljer vad tändsticksmannen sagt till mig. Han blev helt förfärad och frugan sa att hon skulle prata allvar med mannen och att man inte alls skulle uppföra sig så. Jag försökte lugna dom med att bekräfta att jag nog trodde att han mådde dåligt och att jag faktiskt inte tog illa upp, men dagen efter valde tändsticksmannen att noggrant undvika mig. Stackarn verkade så rädd för lilla mig att han valde att stanna kvar på bussen när vi åkte på färjan. Stackars karl.

Jag har haft det jättetrevligt under dom gångna dagarna och kommer leva länge på alltihopa. Nu är det snart påsk och då får vi äta ägg och mysa i goda vänners lag. Det är inte fel, det heller. Ta hand om er därute, nu ska jag äta en sen frukost.