Ställde mig för att titta ut genom mitt köksfönster förut. Och genast fanns den där. Den där obehagliga känslan av att mitt tittande ut från fönstret lika gärna kunde vara att jag ville betrakta andra människor eller rent av vara av skvallertantsnyfikenhet. Varför reagerar vi så? Att det blir något, snudd på, skamligt att titta ut genom ett fönster. Det är egentligen ganska befängt, om man tänker efter. :)

Hursomhaver så valde jag ganska snabbt att inte titta ut mer, även om jag bara såg sparvar och fotspår i den blöta sanden vid gungorna.

Det är gråväder ute idag. Lite blåsigt och regnet hänger i luften. Perfekt städa- och lyssna på musikväder. Idag är det Lars Demian som underhåller mina öron och min lägenhet. Han skriver vackra låtar om problemen i dagens svenska samhälle. Väldans bra, som Sagofarbrorn skulle sagt.

Nu ska jag slurpa i mig mitt nästan kalla kaffe, äta upp resterna av min frukostmacka och göra mig redo inför dagens bravader. :)