Jahaja. Då var det dags igen då. Eller. Det har varit på gång väldigt länge. Hösten. Fast idag är det vackert ute. Ljusblå himmel, olika färger på träden och lite kyligt. Får försöka lära mig uppskatta att det faktiskt inte blåser halv storm, är dimmigt och fuktigt ute. Jag kommer inte ifrån att det faktiskt är årstider i det här landet. Lika bra att försöka göra det bästa av det hela istället.
Annars snurrar livet på som sig bör. Vår kyl fick en knäpp idag och ville konvertera till frysskåp. När jag skulle ta fram mjölken till morgonkaffet fick jag hacka fram den stelfrusna vita vätskan istället. Suck. Jag kan inte dricka kaffe utan mjölk utan att få ont i magen efteråt. Och jag blir inte glad om jag inte får mitt kaffe. Dilemma. Det fick bli sojamjölk istället. Kaffet blir lite sötare i smaken än annars, men jag slipper ha ont. :)
Idag är det musik som gäller. Körövning ikväll. Hoppas att jag inte drar på mig nån obehaglig bacill igen bara. Näsan tycker sig inte trivas med livet alls idag och halsen känns lite rosslig. Men, som någon klok individ så käckt poängterade.. jag ska inte känna efter så förbannat mycket. En annan klok människa visade på att jag inte ger tillbaka lika mycket pepp som jag vill ha. Tja, det kanske är så.
Just nu.
Att ladda sina batterier kräver en hel del. Speciellt om de råkar vara tömda för stunden. Ber om ursäkt om jag verkar girig då. På att ta emot och inte ge. För jag har gett och gett länge nu. Men, men..
bitterhet platsar inte i en blogg.
Trots att hösten är ett stort utropstecken som man inte kan vifta bort.
Idag vill jag skriva. Idag ska jag skriva. Idag. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar