Igår var det ett kalasande mest hela dagen. Först kaffe och glasstårta med släkten och sen lagom festande med vänner och bekanta - och bekantas bekanta. :) Dock måste jag erkänna att själva utgången utmynnade i någonting som fick mig att återkomma till ordet desperation. Varför då? Tja, träffade på en gammal klasskompis, till en början ganska rolig och trevlig med sedan lös hans självförakt och dåliga självkänsla igenom, vilket han försökte bota genom att hoppa runt som en galning på dansgolvet och inte alls ville uppfatta mina försök att säga NEJ, tack.. det är bra så..
Men föutom den stackars människan var det en trevlig kväll. Eller, han var ju inte otrevlig, men jag tyckte mest synd om honom...

Idag har det mest varit tråkigt, om man får skriva så. Henkeman har satt in ett nytt fönster hemma hos hans föräldrar och jag har suttit framför Henkes mammas dataskärm och spelat Puzzle Pirates. Nåja, jag har nog egentligen inget roligare att skriva om för tillfället. Bättre att packa ihop och knyta säcken innan jag blir blasé, bitter eller bara allmänt tråkig.

Nästa gång blir säkert mitt liv mer spännande.