BuzzadorBLOG

13 november 2008

Jag blir mer och mer intresserad av taktil massage. Tänk att något så naturligt som beröring kan leda till att en människa blir lugn, trygg och avslappnad. Och inte bara den person som blir masserad - hela omgivningen blir avslappnad och på bra humör... ...och inte så lite sömnig. ;)

Satt med när B masserade tre av våra arbetstagare och jag hade stora svårigheter att hålla mig vaken. Inte för att det på något sätt var tråkigt att se på när någon annan blir masserad, utan mer eftersom hela rummet blev som en enda stor värmande omfamning. Ett vitt rum, ljus, lugn musik och doften av en aromatisk kroppsolja. Det är allt som egentligen beövs. Och så någonstans att sitta då, förstås.

Det är intressant att människans basbehov så ofta glöms bort bara för att det oftast finns något annat som känns mer relevant. Jag menar.. tänk om alla människor fick möjligheten att bli omstoppade och omhuldade av någon annan. Om man gav sig tid för lugn och ro eller hade modet att dra sig undan när alla andra väljer att rusa på fortast möjligt mot nya deadlines. Någonstans har jag en känsla av att behovet av lugnande medidiciner och liknande skulle sjunka.

Tänk om det alltid fanns några på en arbetsplats som skapade lugn. Någon som skapat en liten tillflyktsort dit de som är stressade kan komma och få möjligheten att glömma bort sin stress, slippa prata och bara få vara. Det låter helt underbart om ni frågar mig. :)

Jag fick möjligheten att få ta del av hur det känns att bli omstoppad idag. Låg där som en liten burrito och lyssnade på musik, samtidigt som jag fick huvudmassage. Efteråt känner man sig som en pigg, men något överkokt spagetti. Ett lugn sänker sig över hela mig och det känns som ingenting egentligen kan bli fel just nu eftersom jag är så avslappnad och cool att jag inte bryr mig om stress, press, borden eller måsten. Jag bara sitter med ett litet leende på läpparna och älskar hela världen. :p

Ikväll är det körövning och jag väntar med spänning på om det fungerar med min och M's lilla plan. Jag hoppas det. Eller.. Jag vill det! Det skulle bli väldigt roligt och säkert uppskattat. :)
Nu laddar jag visserligen mest till söndagens köruppträdande i Grevbäck, men tiden springer iväg och snart är vi på plats och ska sjunga...
Då gäller det att jag vet hur allt ska vara.
Träna, träna och träna.
Mycket, länge och ihärdigt.

Ta hand om er därute..

Inga kommentarer: