Livet har upp- och nedförsbackar. Fram- och baksidor... Glädje, blaserad vardag och svart hål.
Det är det allt handlar om. Att kunna väga för- och nackdelar eller balansera mellan vågskålarna så att ingen sida får för mycket av kakan. Murphey's lag gäller... är man för deppig blir ser man så småningom en ljusning i mörkret, men om man är för lycklig riskerar man att, antingen drabbas av maniska utbrott, eller hamna tillbaka ner i brunnen...

Tror nog att det egentligen bara är att gilla läget. Att meningen med livet är inte att förstå alla spelreglerna, utan mer att hänga med och inte vara rädd när det blir för mycket åt något håll.

Att vara människa handlar om så mycket saker. Det handlar om medmänsklighet, närhet, glädje, sorg, omvårdnad, hoppfullhet, sorg... Det handlar om att gör val. Att göra det som hjärtat säger och inte alltid följa huvudet, fast ändå vara på det klara med att hjärnan är bra att använda sig av om man inte vill hamna utanför samhällets gängse normer.

Som jag ser det gäller det att ta tillvara på det som faktiskt är sånt man kan. Att det faktiskt inte är fel att klappa sig själv på axeln och berömma när jag faktiskt gjort någonting som jag är riktigt stolt över. Det handlar inte om att framhäva sig eller att skryta. Men tyvärr är mentaliteten och den sociala preferensramen sådan i det här landet att det anses fult om en annan människa är bättre, eller har bättre kunskaper inom ett specifikt område än någon annan.
Detta är ren tragik, om ni frågar mig.

Hur kommer det sig att någon ska behöva skyla över sina kunskaper för att det annars finns en ganska stor chans att denne person blir en person som andra retar sig på?

Handlar allt bara om avundsjuka, eller är det att andra människor anser att det är farligt om någon faktiskt visar sina framtassar och gör sånt som de själva inte är kapabla till?

Dom här frågorna gör mig ganska förvirrad. För mig är det lite av en paradox. Om jag nu faktiskt har kunskaper, men väljer att inte visa upp dom som påfågelvingar så är det inte bra. Samtidigt är det inte bra att jag inte står fast vid det jag vill och faktiskt kan.

Hur vill människor att jag ska vara då?

Hur vill jag vara?