Söndag igen. Ganska skönt. En ny vecka ligger framför dig och det är upp till dig hur du vill lägga upp dina aktiviteter eller roliga saker som ska göras. Tänk om det fanns en möjlighet att se på den nya veckan som någonting kravlöst. Slippa alla borden, måsten och ska. Tänk att kunna leva i nuet, utan att tänka på vad som eventuellt kommer hända om man gör si eller så... eller känna ångest över allt man inte hinner med.

Någonstans har jag en känsla av att de krav vi sätter på våra huvuden egentligen inte behövs. Det som är viktigt är ju faktiskt bara jag. För hur ska jag orka med allting jag förutsätter att jag ska klara av om jag, i själva verket, inte orkar med mig själv? Jag har en känsla av att det viktigaste - i alla fall för mig - är att orka vara medmänsklig. Att vara en person som andra gärna söker sig till för att jag, på något sätt, vet hur jag ska vara för att andra ska må bra. Tyvärr misslyckas jag många gånger med att vara den här, väldigt utopiska, bilden av mig själv. Det är en träningssak.

Jag har suttit och plockat i mina gamla skolpapper och fastnade i etikens- och det motiverande samtalets minnesbank. Tycker det är intressant att en människa, som jag med mina små skavanker och ibland låga självkänsla, kan hjälpa andra människor med hjälp av små medel. Bara genom att lyssna, ställa öppna frågor och sammanfatta det som sägs kan jag hjälpa andra med sina problem. Det är väldigt intressant.

Att stanna upp och verkligen lyssna. Inte tänka på någonting annat under tiden som en annan människa faktiskt väljer att prata med just dig. Att ge av din dyrbara tid till en annan människa i syfte att hjälpa och lösa upp problemknutar...
...Att vara medmänniska.

Det är någonting bra. Någonting som jag känner kan göra min vecka lite ljusare och trevligare. Jag kanske är en sån där människa som får energi och mår bra när jag vet att mina vänner och de som finns i min närhet mår bra. Eller, jag tror egentligen inte att det finns någon som tycker det är direkt trevligt när någon mår dåligt av någon anledning. Men jag blir glad när jag vet att jag faktiskt har verktyg i min verktygslåda som jag kan använda för att lappa ihop det som är dåligt. Det blir en winwin-situation.

Men, ni behöver inte vara oroliga. Jag kommer inte använda några såna här knep på er (fast en del av er har ju faktiskt samma kunskaper som jag, eller hur alla DD3:or?). Det är i min arbetssituation dom kommer till nytta. Jag har en känsla av att det främst är där som behövs. :)

Kram på er allihopa. Imorgon börjar en ny vecka...