Vaknade rätt tidigt i morse av att jag tyckte det pep någonstans. Två ihärdiga pip med korta mellanrum. Låg några minuter och försökte identifiera vart ljudet kom ifrån och om jag kanske drömt att jag hörde dessa irriterande ljudstötar. Jag gick upp, gick runt en vända i lyan utan att hitta roten till pipmarodören.
Denne svarade med att pipa glatt från någonstans där jag, för tillfället, inte befann mig. Jag kollade diskmaskinen, tvättmaskingen, vände på Henkeponkens Wii, kollade datorn. Där pep det minsann ingenstans. "Pip, pip" ropade manicken glatt från sitt gömställe. Fan. Jag gick runt ett varv till, väl medveten om att lägenheten behöver fixas till eftersom det var rätt stökigt. Detta ansåg manicken med och pep glatt över denna klokskap.
Börjar plocka lite på vardagsrumsbordet. Där ligger vår bärbara telefon. "Pip, pip, piiiiiiiip" deklarerar den buttert. Där har den legat och tyckt synd om sig själv, med luren avlagd i tio timmars tid och nu med dåligt batteri. Suck...
Nåja, jag kom upp iallafall. Så efter en långfrukost tillsammans med Stephen King så plockade jag i ordning i kaoset, plockade in i diskmaskinen och tvättar just nu en rejäl tvätt som ropat på mig ett tag. Känns som jag har varit ganska kreativ trots ett oavsiktligt uppvaknande.
Imorgon vankas jobb, sen är det körövning, sen jobb igen och sedan kommer en helg i musikens tecken. På söndag smäller det. Då ska vår lilla gospelkör sjunga tillsammans med Frank Åhdahl. Och jag ska få sjunga själv... en hel vers. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar