Vanligtvis vet jag ganska tydligt vad jag vill, vart jag ska eller hur jag ska ta mig dit. Jag tänker för mycket ibland bara. Analyserar sönder saker och ting och försöker tänka ut scenarion i förväg.
Det är inte alltid sånt är bra. En del väljer att kalla det dagrömmeri medan andra använder sig av termen grubbel. Just i detta nu är en sån form av verksamhet igång i mina gråa vindlingar. Dom springer som tokar, hjärncellerna, mellan korridorerna och kämpar för att min överhettade hjärna ska komma fram till något konstruktivt beslut. En del av mig anser att just det här är det bästa medan den andra, mer betryckta delen, anser att du kan ju faktiskt göra såhär istället...
Jag vet att den senare delen är fel. Jag hatar att den finns. Faktiskt.
Det gör mig ganska betryckt. Samtidigt som jag vet att den mindre tänkande delen av mig faktiskt har fel retar den mig till tusen att den faktiskt existerar och pockar på uppmärksamhet. Myggor, tänker jag då. Mina tankar är som irriterande myggsvärmar. Det kommer gå fint. Jag vet det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar