Long time, no see.

Det märks att våren och sommaren gjort intåg i mitt liv just nu. Det har blivit många och långa dagar ute i det fina vädret, långt bort från allt vad skolböcker och läxläsande. Tyvärr. Därmed inte sagt att jag inte tänker och funderar över mitt skolarbete. Det oket kommer inte försvinna förrän jag har papper på att jag verkligen klarat av det jag ska göra. Sen kommer en ny del i mitt liv att starta. Vikariatslivet. Eventuella mammalivet. Läxfria livet. Senare...

Det känns som mitt liv många gånger levs ut i förväg. Jag funderar över hur jag vill att allt ska bli och glömmer därför bort att jag lever ju under tiden som jag funderar. Var inne på en sida där det talas mycket om motivation och personlig coaching och där en av diskussionerna handlar om att man ska leva i nuet. Inte igår, inte imorgon - nu. Fast där var det för sent.. För nu är nu... ... men inte nu. ;) Jag skrev av ett citat som jag tyckte passade: "Om du står med ena benet i det förflutna och det andra i framtiden... då pissar du på nuet!"

Det som egentligen har hänt sen sist är att Henkes lillasyster har blivit singel, vi har hämtat grillen och grillat hemma hos kompisen med uteplats, vi har ätit god buffé för 35 kronor, vi har varit uppe en hel natt och tittat på en nio timmars lång film och vi har sett på när Emmah hade dansuppvisning. Jag har fått ett månadslångt vikariat som personlig assistent och kommer därför börja mitt semestervikariat på torsdag redan. Det klirrar gott i kassan.
Jag, som tidigare velat och varit osäker över det mesta, har börjat trivas i min roll som mig. Det känns tryggt. Nu ska jag bara ta tag i mig själv och göra klart alla uppgifter.. alltså, få ut dom ur hjärnan och ut på papper. Det kanske handlar om någon knepig form av seperationsångest. Jag är så van vid skolan att jag egentligen inte vill släppa taget... Fast den tankegången gör mig deppig, så så är det inte! ;)