Ibland känns det man inte räcker till. Jag vill hjälpa människor. Men ibland blir det bara knas. Då går man hem med dåligt samvete, ovetandes om vad som borde göras. Skulle jag ha gjort så eller si? Jag vet att jag inte borde bry mig, men jag vill ju att alla ska må bra. Och jag vet att inte alla mådde bra. Sicket dilemma.

Annars är läget förkylt. Sitter och nyser och fräser för fulla muggar och försöker att piggna till innan jag ska sova. Det är lite av en prestation. Katterna är i alla fall glada över att matte är hemma igen. Lisa piper och skriker och Olga är någon annanstans. Livet är gott.