Vi ska sjunga ytterligare en svensk gospelmässa i höst. :)

Kanske är det jag som är mer mottaglig för meningen i den svenska musiken, eller också är jag bara lite mottaglig just nu, men jag känner det lite som man får ett musikliskt knytnävsslag av texterna som vi ska ha. För mig behöver det inte enbart handla om det givna, att gud finns överallt. Utan det handlar minst lika mycket om alla nära och kära som faktiskt står ut med mig, trots PMS eller dåligt humör. Som ställer upp när jag kan behöva det och som jag ställer upp för i min tur. Det handlar om vardagen som vi så lätt slentrianmässigt kallar för grå. Den handlar om vänskap och kärlek. Den handlar om mig och dig...

Jag vet även att det är fel att citera texter rakt av, men nu när jag säger att jag gör det så.. :)

U. Nomark har skrivit en låt som han kallar "Vill du möta mig här?"

Det finns dagar då jag känner att mitt liv går allt för fort.
Att veckorna de fylls av allt som ska bli gjort, och jag hinner inte andas,
inte stanna upp och se allt det underbara som du ville ge.

Vill du möta mig här nu ändå?

Det finns dagar av förtvivlan, då jag inte finner ro. När sorgen blir för tung och
jag mister all min tro. Och jag orkar inte lyfta upp min blick och se mig om och
missar kanske handen som räcks mig gång på gång.

Vill du möta mig här nu ändå?

Det finns dagar som fungerar, när allting flyter på.
När lyckan så känns given och vägen lätt att gå.
Men så missar jag att stanna, känner ingen tacksamhet
och glömmer rikta blicken mot dig fast jag vet:

Att du möter mig här nu ändå.