Kvalificerat ordbajseri...

...är bra att ha i många olika situationer.
Förmågan att prata om ingenting fast det låter som man har massor att säga, eller skriva.

Idag ligger det lite snö på backen och solen skiner. Detta resulterar i att hela huvudet är fyllt av klämkäcka julmelodier och att jag har ett fånleende på läpparna. Småfnissig skriver jag mina skoluppgifter och kommer nog bli färdig för nästa överlämnade lagom tills ikväll. Skönt. :)

Det ska bli härligt den dagen jag vet att jag inte längre behöver gå i skolan mer. Inga uppgifter som hänger över huvudet på mig hela tiden. Ingen mer knastertorr kurslitteratur och inga föreläsningar med tillhörande dålig luftkondisionering. Inte behöva prestera någonting som hela tiden kräver allt av intellektet. Få göra det jag verkligen vill istället för att hela tiden göra saker som alla andra vill.

Pratade med en kompis häromkvällen som var livrädd för arbetslösheten. Någonstans där kände jag att jag själv förändrat mitt tänkande. Jag känner mer att det säkert kommer ordna sig. Jag har mina vikarieinhopp och om jag blir ledig några dagar är det inte fel, det heller.

För bara något år sedan hade jag varit den där personligheten som min kompis är. Förtvivlad, rädd och nedslagen över att någonting tar slut och att jag kastas ut som en sopa, ut till en tärande arbetslöshet.

Jag känner att det är viktigt att vet att jag hela tiden har ett val. Det är faktiskt upp till mig om jag väljer att vara frustrerad över yttre omständigheter eller om jag väljer att ta vara på dagen och njuta av den. Det känns jätteskönt.

Någonstans har jag en känsla av att jag förändrats, till det bättre, bara på några månader. Jag har kanske inte mått jättebra under tiden men det har lett till att jag faktiskt lärt mig ta vara på glädjen, ta av mina skygglappar och dra av mig offerkoftan. Just nu känns det jättefint. Vetskapen om att jag tillåter mig själv att vara bara Jenny. :)