Det blev visst lite knövel igår, trots allt. Efter en trevlig spelkväll i goda vänners lag skulle jag skjutsa hem en av grabbarna. Jag tar mina bilnycklar och åker iväg - utan att ha en tanke på att jag bara har med mig just bilnycklarna. Ingen mobil eller någonting annat heller, för den delen. Porten var låst. Väldigt låst, till och med. Och det snöade i sidled.
Jag testade att skrika upp så att henkeman skulle höra mig, men tydligen räckte inte mina röstresurser till eftersom jag inte fick annat än glada fyllerop tillbaka från en förbipassernde tonårshop. Jag frågade två småkillar om hjälp, men de blev så förskräckta att de flydde från mig på stört. (Hade ingen aning om att en fullt nykter, snart trettioårig kvinna i sina bästa år kan uppfattas som någonting skrämmande, men ändå...)
När jag nästan gett upp och var på väg till bilen kom det en familj med barnvagn gåendes och som tur var ville dom hjälpa mig. Saken var bara den att dom hade lämnat sina nycklar i dörren när dom gick och att dom således var utelåsta - dom med. Efter lite snöbollskastande mot grannens upplysta fönster kom det ner en nyvaken äldre kvinna och öppnade åt oss. Sen kunde jag låna deras telefon och kunde be Henkeman öppna porten.
Och så säger en del att livet är tråkigt. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar