Små tankar i en stor värld

Nu är snart sommaren 2010 bara ett minne. Det gick, som alltid för fort. Snart handlar livet om inneaktiviteter, levande ljus och nya serier på dumburken. Det är slut på uteserveringar, prassel i löven och fågelsång. Hur ska jag lyckas hålla mig lycklig och tillfreds just den här hösten? Hur ska min serotoninhalt vara så pass hög att jag inte vill gå i ide? Det vet jag inte just nu. Antar att jag får ta en dag i taget.

Idag är sista dagen som jag är ledig på ett tag. Efter idag kommer jag få starta min nya tjänst. Då blir det slut på sovmornar och sena kvällar. Enda egentliga fördelen är att jag alltid slutar klockan fyra på vardagar och klockan tolv på helgen. Jag kommer arbeta ojämn helg framöver. Känns betydligt lugnare än tidigare i alla fall. Nu kanske jag äntligen kan få arbetsro och få en chans att bli bra igen. Få en chans att läkna.

Idag är dagen som jag inte ska hosta lungorna ur mig. Det har jag bestämt. Men jag har rätt rejäl hosta och är vackert hes, till på köpet. Det blir problem, eftersom jag vanligtvis brukar vara ganska verbal och tycker om att prata. Lösningen på detta bli att storstäda hela lägenheten under dagen. Då behöver jag inte prata så mycket och får det fint omkring mig. Det kan bli trevligt.

Jag måste försöka bena ut en massa andra tankar med, men det är lite för privata och allt för luddiga funderingar som jag inte tänker skriva om här. Men de tankarna måste också få ta plats ibland, eller hur? :)

Ta hand om er därute, vet jag. För jag försöker ta vara på mig så gott jag kan.

Regnrusk & Filosoferingar

Vad vore livet utan musik? Utan fågelsång. Utan regnets smatter mot rutan. Utan bilarnas brummande ute på gatan? Vad vore livet utan att höras? Jag skulle nog inte uppskatta det livet. Jag måste får höras ibland. Jag har en stor gåva i att höra väl. Att uppfatta nyanser i livet. Det är stort egentligen. Samtidigt som det kan vara en börda...

Hursomhelst. Idag ska jag iväg till skogen. Bas, förstärkare och jag. Det kommer bli trevligt. Behöver nog göra något sådant här nu. Bara tänka på mig och det jag tycker är skoj. Det har varit ganska mycket runt mig ett tag och jag känner att jag behöver få till till återhämtning och omtanke om mig själv snart.

Jag ger gärna av min energi till andra. Men jag måste lära mig att det finns en gräns. Jag kan inte slå knut på mig för att andra ska må bra. Även lilla jag måste må bra. Gränssättning har aldrig varit min grej, men jag måste nog börja med det snart. För min skull. För att jag ska orka, må bra och känna mig tillfreds. Så är livet.

Regnrusk

Fy. Nu är den här. Den där förbannade gråa och stickiga yllefilten som långsamt kväver alla växter och få bladen att dala från träden. Jag snackar höst, mina vänner. Usch!

Men jag ska försöka att inte hänga läpp. Idag känner jag mig betydligt piggare än igår, men har fått en vacker skrällhosta istället för nästäppa. Jag ska hämta mitt nya schema och lämna tillbaks nycklar och sånt från förra stället idag. Det känns verkligen som en befrielse.

Imorgon bär det av till skogen för att träffa gamla vänner. Det kommer bli trevligt. Mycket musik blir det. Hoppas bara att vädret är lite snällt.

Tja, det var väl ungefär så här långt min skrivarenergi räckte idag. Blir säkert mer framöver, ska ni se.

Ta hand om er, därute!

Jaha... och sen då?

Tycker snart att det räcker. Faktiskt. Är förbaskat trött på att harva igenom sjukdag efter sjukdag. När ryggen väl blev okej igen ska jag behöva umgås med en förbannad förkylning i flera dagar. Jag vägrar! Jag måste bli frisk och symptomfri till sent på torsdag, möjligtvis tidigt på fredag. Då jag jag åka och hälsa på en man som haft en betydligt mer jobbig vecka än mig - milt sagt.

Min Extra-Farfar. Förra måndagen fick han åka ambulans till KSS, sen till Göteborg där han genomgick en skalloperation, vilade där i två dagar och sen lika länge på KSS igen. Nu kom han hem i måndags igen. Där kan man snacka krutgubbe - han är ändå några år över åttiostrecket. Sen har jag mage och klaga över förkylning med tillhörande luftvägsproblematik...

Nu ska jag fortsätta min ofrivillig vila. Det blir klassisk musik i lurarna och ryggläge. Sen är det snart dags för nästa laddning Kang-Jang, hostmedicin och eventuell Treo till det. Underbart. Jag som inte ens gillar tabletter.

Filosofi a'la HjoJenny

Har du någonsin funderat efter vilka fotspår du vill lämna efter dig åt framtiden, eller väljer du gå på asfalt?

Björkliga funderingar

Nu har jag varit ute i skogen och jagat med kameran istället för med gevär. Det kändes fint. Men jag var tvungen att komma hem då en text bultade på och ville komma ut. Jag säger inte att den är lysande, men den ville ha lite rampljus..

Så, varsågoda:

Om jag fick välja skulle jag vilja vara en björk. Dom vaknar till liv tidigt på våren, lockar fram vårkänslor med sin skira grönska och står stolta med vit stam. Vem vill ha en brungrå stam när man kan få det lilla extra? Björken kan stå stolt lika gärna som den kan vara knotig. Det klara det mesta. Det gillar jag. Att den kan krångla sig ur besvärliga situationer.

Om jag fick välja skulle jag vilja vara en björk. Trots att den fäller sina löv bland de första av alla trädsorter och låter sina nakna grenar vila i de isande höststormarna. Björken är lite som jag. Den vill vara vaken när våren kommer, njuter av sommaren i fulla drag och drar sig tillbaka i mörka funderingar under höst- och vintermånaderna.

Även eken har sina fördelar, som jag ser på saken. Den är stolt, vågar ta plats och har säkert en inneboende vishet då den lever länge. Men eken är mer som en lärargestalt för mig, någonting man ser upp till för att få kunskap eller lära sig tänka här och nu. Jag tror inte jag är en ek. Den kunskap jag ändå har är något jag fått kämpa länge för att få. Det kanske är det eken står för. Lev länge, bli vis och undvik att dö. I sådana fall skulle jag vilja vara en ek. Jag älskar livet för mycket för att vilja dö.

Ibland skulle jag även vilja vara en enebuske. Faktiskt. Inte för att den vänder alla taggar utåt utan för att den är envis, stark och för det mesta inte är den enda i sitt slag.

Helst av allt skulle jag vilja vara en björk. Som står och speglar sig i ett vattendrag. Grönskimrande på sommaren och frusen under vintern. Det skulle vara trevligt.
En stund i alla fall…

Ut i skogen. Eller frisk luft och rena kalsonger..

Min rygg gillar inte mig. Det är numer ett rätt befäst faktum som egentligen inte är någonting att käbbla om. Men jag kanske kan locka bakre delen av mig att tycka om mig om jag visar att jag faktiskt bryr mig. Därför ska jag, egentligen har jag redan startat, börja träna upp min irriterande backspegel. Idag står promenad i ojämn terräng på schemat.

Då slog mig tanken att det faktiskt är jaktsäsong nu. Kanske inte superbra om jag travar runt i skogen och någon jägare anser att jag är den största bocken där. Vill gärna leva ett tag till, om man uttrycker det krasst. Antar att dagens ojämna terräng får handla om Högalidens femkilometersspår. Känns inte lika mysigt, men vad gör man inte?

Jag har tänkt och filosoferat en hel del under de gångna dagarna. Mycket handlar om att min fantasi gått på högvarv eftersom jag, för tillfället, är inne i en skrivarperiod igen. Så i min berättelse är det mycket som ska klaffa. En god vän till mig ansåg att det inte var svårt att förstå att jag ibland velar ut mig på tunna isar gällande hur jag tänker - för eftersom min hjärna är van vid att hitta på saker, vara kreativ och komma med små berättelser i tid och otid gör den även det då det handlar om andra saker. Typiskt att jag ska ha ett hjärnkontor som gör en höna av en fjäder, men det gör ingenting. Jag uppskattar mina små grå. :)

Idag kommer min vän tillbaka från göteborgs sjukhus och landar på kss för ytterligare tillfrisknande. Känns skönt att det gick så bra som det faktiskt gjorde. Inte alltid lätt när det är blödningar mellan hjärnan och hjärnbalken på äldre människor. Det känns som en lättnad att allt är okej så här långt.

Imorgon barkar det iväg till två kalas på en kväll. Det kan bli spännande. Både grillkväll och inflyttningsfest - fast på olika platser i lilla Hjo. Innan dess ska vi hjälpas åt att ta bort ett tak hemma hos kära faster och farbror. Känns som helgen är rätt fullspäckad. :)

Ta hand om varandra därute, vetja!

Argh!

Jag vet nästan alltid vad jag vill. Men nu vill jag två saker nästan lika starkt. Det är ganska jobbigt, om jag ska vara ärlig. Det ena pockar på min uppmärksamhet och det andra är det trygga alternativet. Tänk om man kunde välja båda sakerna och ändå ha kakan kvar. Det skulle vara det mest ultimata, eller hur? Tänk att det är så svårt att välja berättelseväg. :p

Som ett brev på posten fick jag ont i ryggen efter jobbet, så nu ska jag vara sjukskriven i helgen för att se om det går att fixa till mig och att jag kan få läkna ihop bättre. Så idag ska jag till chefen och prata om den nya brukaren och om hur jag mår egentligen. Efter det blir den ett sväng till benknäckartango nummer tre och sen ska vi diskutera utlandsresandets vara eller icke vara i kören. Känns som jag har en fullsmockad dag framför mig.

Ta hand om er.

Jobbdax

Då var det dags att bekänna färg. Idag ska jag tillbaka till jobbet igen efter ryggen som ingen vill kännas vid. Jag ska jobba som vanligt och försöka vara som vanligt. Får jag ont av det kommer jag inte jobba i helgen - så enkelt, och så förbannat svårt är det. Pratade just med min chef på telefon och jag ska prata med henne om hur jag mår och hur jag har det imorgon inför bytet av brukare.

Nu ska jag försöka handla lite innan jag pyser iväg till ett arbetspass som nog kan vara rätt, hur ska jag uttrycka mig, felaktigt stimulerande.

Ha det gott allihopa!

Det sköra livet #2

Han mår bättre, men definitivt inget bra. Han har under dagen opererats i Göteborg för blödningar i hjärnan. Han är i säkra händer och nu kan man bara hålla tummarna för att allt går bra och inga komplikationer tillstöter. Jag hoppas att han blir frisk snart igen.

Annars ruttnar jag över höstdeppvädret som pågår utanför fönsterrutan och grinar illa åt min bråkiga rygg. Hoppas den ger med sig snart, för just nu trivs den inte med mig.

Ha det gott

Det sköra livet

Kalla kårar. Det är bara förnamnet egentligen på vad jag känner just nu. Fick reda på att en kär gammal vän till mig, en man jag räknat som min extra Farfar under alla år just åkt in till sjukhuset med ilfart i ambulans. Jag vet inte vad som har hänt eller hur allvarligt det är men det känns inget bra i magen just nu. Inte bra alls. Mina tankar är just nu hos honom, hans familj och hans närmsta släktingar. Jag önskar det fanns mer jag kunde göra. Känner mig maktlös.

Vardagen

Ibland förundras jag över mig själv. Igår kändes livet som en åktur på Liseberg, med tvära kast och konstiga känslostormar. Idag är det höst ute, jag har varit hos kiropraktorn och rättat till min rygg och nu sitter jag ner efter att fixat i ordning en tvätt. Och jag känner mig hyfsat okej.

Visst att jag tänker en del fortfarande, men det nästan maniska surrandet av tankar som jag kände igår har lagt sig ner och somnat för stunden. Det är okej.

Jag är en tänkande människa. En glad tjej med lite för lite skinn på näsan. Men det finns bara en Hjo-Jenny. Det betyder att jag är världsbäst på att vara mig. Tänk att jag glömde den detaljen där ett tag. Det var inte okej. ;)

...funderingar är lika irriterande som mygg!

Vanligtvis vet jag ganska tydligt vad jag vill, vart jag ska eller hur jag ska ta mig dit. Jag tänker för mycket ibland bara. Analyserar sönder saker och ting och försöker tänka ut scenarion i förväg.

Det är inte alltid sånt är bra. En del väljer att kalla det dagrömmeri medan andra använder sig av termen grubbel. Just i detta nu är en sån form av verksamhet igång i mina gråa vindlingar. Dom springer som tokar, hjärncellerna, mellan korridorerna och kämpar för att min överhettade hjärna ska komma fram till något konstruktivt beslut. En del av mig anser att just det här är det bästa medan den andra, mer betryckta delen, anser att du kan ju faktiskt göra såhär istället...

Jag vet att den senare delen är fel. Jag hatar att den finns. Faktiskt.

Det gör mig ganska betryckt. Samtidigt som jag vet att den mindre tänkande delen av mig faktiskt har fel retar den mig till tusen att den faktiskt existerar och pockar på uppmärksamhet. Myggor, tänker jag då. Mina tankar är som irriterande myggsvärmar. Det kommer gå fint. Jag vet det!

Tradieriåtradelej, nu ska jag ut på galej...

Nödrim är de bästa, inte sant?

Nu vankas det dragspelsstämma igen. Alltid trevligt att hålla liv i kulturarvet en vända. Jag hoppas att ryggen håller och att jag inte spelar allt för fel.

Annars är allt bra. Är stolt över att jag köpte apelsinjuice när de andra slurpade i sig glass igår. Speciellt eftersom det inte var något tillsatt socker i min energihöjare. :)

Jag hoppas på fint väder.
Ha det gott, för nu drar jag.

Ses senare. :)

Argumentationer från en ilsken rygghalva

Idag var jag hos kiropraktorn på benknäckartango.

Jag har skaffat mig en rätt go låsning i såväl kotor som i höftböjarmuskulaturen plus rejält stelnade axlar och nacke. Det sa knak. Det sa brak och hon sa välkommen på måndag klockan tio.

Jag hann knappt hem förrän jag slocknade i sängen och sov i tre timmar.

Baskade Bröte!

Nu är jag ilsken. Jag skulle uppskatta om min rygg ville vara medgörlig snart. Verkligen.

När jag vaknade i morse kunde jag knappt komma upp ur sängen, än mindre få på mig byxorna. Jag försökte verkligen så gott jag kunde med fick bita i gräset ändå.

Lilla fröken har fått ryggskott.
Lilla fröken har ont.

Jag skulle uppskatta om ryggen vill vara på min sida. Vi hänger ju liksom ihop.

Sockret ska bita i gräset!

Den här gången menar jag allvar. Det känns i hela kroppen.
Den här gången ska jag kämpa. För det behöver jag.
Den här gången sa kroppen ifrån på skarpen. Att det var nog.

Hejdå till godis, kakor och socker.
Hejdå till småätande, kvällsätande och tröstätande.
Hejdå till dåliga karaktären, till tröttheten och humörssvängningarna.

Hejsan till nya rutiner.
Till mera ork.
Till styrka och kondition.

Senare i höst blir det zumba och afrodans på schemat. :)